Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Händelser och mänskliga lägen

/
  • VILA. Bild av Ingela Jönsson.
  • Ställer ut i Gävle. I flera av Ingela Jönsson målningar finns speglingar, en dubbelhet mellan ljust och mörkt som metaforer för förhållandet mellan då och nu.
  • UNDER TRÄDET.  Där står leksakshunden, som kan vara ett förklätt barn.
  • I ARKIVET svävar inte mått eller mal (som man brukade säga), utan fjärilar som tecken på nyfikenhet och glädje.

Det är mycket ljust och mycket vitt i Gävlekonstnären Ingela Jönssons måleri på Centralgalleriet i Gävle.

Annons

Tempot eller trycket känns mindre hårt än det brukar vara i hennes målningar. Men lugnet förtar inte intresset, utan inbjuder till att utforska detaljer och motiv som återkommer i bilderna, ibland bara som glimtar.

Ingela Jönssons målningar berättar om händelser eller mänskliga lägen och situationer. Att minnet spelar en central roll i utställningen blir tydligt genom målningen ”I arkiven”, där skåpen står på rad. I arkivet svävar inte mått eller mal (som man brukade säga), utan fjärilar som tecken på nyfikenhet och glädje. En äldre generation skymtar. I arkivskåpen finns mycket att upptäcka i tid och rum – på samma sätt som ganska fyrkantiga människor kan bära på skatter om man ger sig tid att leta.

Inåtblickandet finns också i ”Dykaren”, som står på en stol i havet och gör sig beredd att dyka i, och i ”Under”, där man upptäcker en dykare i litet format bland växtformer på havets botten. Men så enkel är kanske inte berättelsen att det bara handlar om skattsökande i själens djup. På den ödsliga havsytan guppar fler stolar som rester av ett rum, och därnere finns också en stol. Dessutom svävar över havsbottnen orden ”kom” och ”backa” på några ställen, ord som kan beskriva allt från hur man parkerar en bil när det är trångt – till att beskriva känslor i ett krisande förhållande.

Men alla Ingela Jönssons berättelser är inte komplicerade. Man kan, som i målningen ”Vila”, sitta bekvämt tillbakalutad i en skön stol och ha det bra. I bakgrunden finns ett stramt matplatsmöblemang med en lampa som tycks vilja vara strålkastare eller högtalare. Men inga yttre eller inre signaler verkar kunna störa lugnet och friden. Kanske berättar målningen om att friheten att välja också innebär att man kan avstå från eller strunta i något som andra tycker eller har tyckt (inklusive en själv) vara viktigt. Strunta i det, bara.

Tidigare var det kanske ett ängsligare läge som går tillbaka på bilder och minnen som i ”Under trädet”. Där står leksakshunden, som kan vara ett förklätt barn och som har ögon mer levande än många levandes, olycklig under grenarna medan föräldragestalter i fåtöljer svävar ovanför som vore de en del av tapetmönstret. Avståndet är mycket stort, men grenarna kan också tolkas som ådror, förbindelser till sammanhang man är född in i.

I flera av Ingela Jönsson målningar finns speglingar, en dubbelhet mellanljust och mörkt som metaforer för förhållandet mellan då och nu, mellan närvaro och minne, eller mellan en grupp människor och en annan.

Hon målar surfare som njuter av friheten på havet medan den svarta, uniforma staden tränger ihop sig i bakgrunden och – i en annan målning – hur minnet eller känslan av att sväva blir en tröja som tycks segla i vinden medan bakgrundens träd släpper lös sina höstlöv bakom de anonyma människorna som stelnat till stoder.

Mer läsning

Annons