Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här mörkläggsGävle Konstcentrum

/

Mörkret är kompakt att stiga in i. En Platons grotta som har svalt hela Konstcentrum.

Annons

Trevande i mörkret hörs först ett rytmiskt knäppande, sedan öppnar salen upp sig med den loop av stolar i upplysta boxar som Peter Geschwinds verk består av.

Varje stol står still i sin låda, men med det uppflashande ljusets och det knäppande ljudets hjälp skapas illusionen av rörelse. Ljuset rusar fram genom grottan, får stolarna i det optiska tricket att snurra runt betraktaren som i en bergochdalbana, till och med över henne. Ljudet från en högtalare i varje låda gör varje upplyst låda i loopen närvarande, även när blicken inte följer förloppet.

En given referens i utställningen är Eadweard Muybridge, denna hybrid mellan konstnär och uppfinnare som i slutet av 1800-talet var först med att skapa bild i rörelse. Hans bilder av framrusande hästar och nakna kroppar i skenbar rörelse är inte glömda, så sent som förra hösten var de föremål för en utställning på Tate Britain. Geschwinds verk har sina rötter i dessa tidiga optiska experiment som ledde vidare till Lumière-bröderna och filmen som vi känner den i dag.

Rörliga bilder är i dag så självklara att det är svårt att förstå att det en gång har funnits en föreställning om att bilden är någonting stillastående. De konventioner som först utarbetades för illusionen om rörlighet i bild gäller många än i dag. Det är ett bildberättande som vi alla har i blodomloppet sedan barnsben. Nu är det snarare stillbilden som riskerar att bli utrotningshotad. Hur länge dröjer det förrän dagstidningen du läser nu har rörliga bilder à la ”Harry Potter”? Just Peter Geschwinds ”Slow motion” hade gjort sig bättre i rörligt bild för att illustrera mobiliteten i verket.

Först tycker jag att ”Slow motion” är en teoretisk utställning, men ganska snart tar kroppen över från hjärnan och verket blir sinnligt. Framför allt gör det mig uppmärksam på det samspel som finns mellan hörsel och syn.

De tidiga experimenten med rörliga bilder tog den tredimensionella upplevelsen av en häst i full galopp och gjorde den platt, projicerade den på en duk frikopplad från övriga världen.

I den till utställningen tillhörande essän av Lars-Erik Hjertström Lappalainen, lägger han ut den hisnande tanken att Geschwind presenterar en alternativ historia. En värld där filmen inte finns och de rörliga bilderna är högst påtagliga fysiska objekt i rummet. Peter Geschwind skojar om att verket kanske bara är en scen i en lång film. När jag går tillbaka in i den mörka grottan blir det skämtet hisnande – jag fantiserar en enorm loop framför mig, lång nog för en hel film, där varje ting och människa som medverkar i filmen finns fysiskt närvarande.

Som forum för masspridning av bilder kanske Peter Geschwinds idé har begränsad användning, om man säger så, men som konstverk är det fantasieggande.n

konst

Peter Geschwind

”Slow motion”

Konstcentrum, Gävle

Utställningen pågår 17/9 6/11

Mer läsning

Annons