Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här vaktas naiverna

/

Innanför entrén till Bollnäs konsthall ligger Lim-Johans stora hund av trä som en vakthund av den äktnaiva konstens integritet och egensinne. Lim-Johan Olsson (1865–1944) hör till konstens kändisar, men som folkkonstnär var och är han långt ifrån ensam.

Annons

I Bollnäs har man lyft fram Hälsinglands naiver, som tidigare visats i mindre sammanhang på Länsmuseet i Gävle, men detta är deras första stora utställning i våra trakter.

Det är inte bara en utställning, utan en kärleksfull hyllning till den äktnaiva konsten och konstnärer som Einar Svedin, Edla Andersson, Leonard Olofson och Pehr Wassberg.

Typiskt för äktnaiverna är att de utan konstnärlig skolning börjat måla eller skulptera sent i livet, ofta efter en avgörande livshändelse. Det var mycket som måste sägas och då var andra konstnärer och trender ointressanta.

Som andra konstnärer fångar den äktnaive tillvarons konflikter, men är ofta också en drömmars utforskare. Det är lätt att romantisera den äktnaive konstnären som någon som går sin egen väg. Snarare handlar det om bristande förståelse människor emellan och den äktnaive konstnären blir en outsider, som grubblar över saker andra kan ta för givna. De kan kallas udda, men framför allt är de känsligare än andra för hur svårt det är att begripa andra människor och själva livet.

I utställningen svarar Einar Svedin (1920–2004), som bodde i Trönö, för mer än hälften av de nära 150 verken. Det är i mesta laget. Alla hans verk är inte fullgångna. Einar Svedin är framför allt vardagens utforskare. Han skildrar hemmets vrå, som kan vara en idyll med mörka undertoner och en plats av ouppnådda drömmar, han målar jägaren som inte vill skjuta djuren, men också bondauktionen eller badplatsen. Mötet mellan man och kvinna är ett vanligt motiv, liksom nakna kvinnor sedda med sinnlig och sexuell längtan.

Det finns ett stilla behov av att ordna i Edla Anderssons målningar och en strävan efter att finna de få, viktiga tingen. Hon bodde i Ljusne och började måla som 60-åring sedan hennes man gått bort. Hennes måleri speglar en ursprunglig vilsenhet, som kan anas i ett par vintermotiv, men där finns också drömmar om ett liv i välordnade salonger. Hon fick chansen att resa och målade människor och städer i Sydeuropa. Hon deltog i många Länskonstsalonger och avled 1989, 93 år gammal.

Pehr Wassberg (1892–1974) målade på allt i sin stuga i Färila; möblemang, väggar, till och med sina stövlar. På konsthallen finns hans storslagna skåp i guld, rött och grönt och vackert dekorerade stolar. Han levde i sin konst, men hade ändå energi över att göra små skulpturer i bland annat tejp och wellpapp och enkla men övertygande målningar av exempelvis Lucia eller en pojke med fåglar.

Leonard Olofsons träskulpturer av yppiga kvinnor har så väldiga bröst, lår och skinkor att de framstår som en urtida fruktbarhetsgudinna förklädd till nutida sexsymbol. Ibland finns där också en man – en bandyhjälte som Snoddas och en Adam med sin mer vardagliga Eva. Mot slutet av sitt liv blev Leonard Olofson frälst och församlingen ogillade hans nakna damer, så han slog om till bibliska motiv. Men det var inte Jesus som lett honom till konsten, utan en okänd madonna. Det religiösa tog udden av hans konst, fast det kunde församlingen inte begripa. Leonard Olofson avled 68 år gammal 1972.

I utställningen finns också verk av Einar Engman, Johan Klahr och Lennart Plahn. De kallas naturlyriker (en bra samlande term), deras material är ofta naturformat trä och motivet gärna djur av alla verklighetsgrader. Einar Engman skapade ur kraftiga trädgrenar djur som utställningens Lodjur och giraff och Lennart Plahn omgav sin stuga i Gullgruva i södra Hälsingland med ett landskap med hus, troll, ormar, fåglar…

Mer läsning

Annons