Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjördis regerar Tallbo

/
  • Dominanten.  Det är ett måste att se Hjördis J Beckers nya utställning i Tallbo. Ingen målar så ensamma stolar som hon. Men i centrum denna gång står en berättelse om en familj och en flicka.
  • Snyggt men svalt. Inre bildvärld på svartplåt av Jens Salander.
  • TAGGIGT. Äpple för förvaring av hemligheter av Karin Siljeholm.
  • ”Brända infall” . Karin Siljeholm visar också mer konventionell keramik.

Hjördis J Becker börjar där hon slutade. Ett av hennes ansikten, vitt intensivt, finns med från den fina utställningen på Konstcentrum från 2009.

Annons

Även om utställningen på Konstcentrum hade en större bredd i uttrycken – här i Tallbo dominerar målningarna – är den känslomässiga träffytan intakt när Hjördis J Becker skalar ner och fokuserar på en enda berättelse, en enda tråd. I den berättelsen står en familj i fokus. Det är en flicka, uppkrupen på en av Hjördis patenterade stolar, hopkurad i en pose som lika gärna kan vara av skrämsel som av mys. En flicka finns även i blickpunkten i ”Glashuset”, en målning i mjölkig transparens med ett sällsamt ljus. Handväskan, ett annat av Hjördis kännemärken, syns i ”Uppbrott”, klart röd och i handen på en kvinna på ett tåg – ett motiv fyllt av den okända framtidens nervösa energi.

Penseldragen är stora, med en grovhet som kontrasterar mot de ömtåliga känslorna i hennes motiv.

Familjens många ansikten ser ner på betraktaren från väggarna i Tallbos Galleri Uthuset, men det är två av hennes stolar som har störst magnetisk kraft. Möjligtvis för att det inte finns någon större skillnad i hur hon målar möbler och människor. Ingen kan få en stol att se så ensam ut som Hjördis J Becker; det är en stol som tigger om en kram, av kontakt hud mot trä.

Det är ett måste att se Hjördis J Becker när hon ställer ut, och arrangörerna i Tallbo kan glädja sig åt att hon ger audiens hos just dem.

Brända infall, kallar keramikern Karin Siljeholm från Sundbyberg sin utställning på loftet, och hon är som bäst i just infallen, mindre intressant ju mer konventionella föremålen är. Men i objekt som ”Argsint äpple” – en taggig sak ämnad som förvaringskärl för hemligheter, skyddade av det vässade skalet – och flaskor i form av en kärnfamiljs uppgång och fall, från förälskelse via graviditet till ensamstående föräldraskap, strålar infallen av kreativitet.

Guldklimpen är ”Vissen vas”, så ovattnad att inte bara blomman utan även vasen slokar (en alltför bekant syn för många efter semestern).

På svart plåt har Jens Salander i Timmerstugan fäst ett slags själslivets och det inre bildflödets Flickr-foton, där blott en gemensam estetik i färg- och formval förenar de disparata bilderna, från containerfartyg till skärgårdsmotiv och Tjernobyl.

Plåtarna gör sig bäst i grupp – ett smart försäljningsknep, måhända? Snyggt men svalt.

Tyvärr hade årets Tallbo-stipendiat Tim Dillner varit senfärdig med sin del av utställningen, som inte hade hunnit dukas upp för provsmakning. Dillners bidrag till konstskolans elevutställning på Konstcentrum hade störst lyskraft, så jag är övertygad om att jag gick miste om någonting intressant.

Mer läsning

Annons