Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur står vi ut?

/

Annons

Vår tid gillar individen – fri, ansvarstagande och beredd att satsa på sig själv. Utställningen ”Investigations of a dog” på Magasin 3 i Stockholm beskriver mer eller mindre lyckosamma strategier individer med olika förutsättningar väljer för att överleva. Namnet anspelar på en novell av Franz Kafka om en hund som, i motsats till andra hundar, försöker förstå vad det är att vara hund och vad samhället är.

Bakom retoriken om individen tycks många makthavare likgiltiga för människors svårigheter. Individer ska le vackert och vara positiva, alltså egentligen inte individuell, utan en kopia av den flitiga arbetstagaren och nöjda konsumenten.

Genom utställningen möter vi den hemlösa människan, den drömmande som ger sig av, den envisa som stannar kvar fast tiden och utvecklingen passerat, den som vill välta allt över ända, eller den som vill stå i ett hörn och tjura… alla har en tyst strategi som den långa raden av konstnärer i utställningen iakttagit.

Att den konsumerande individen ska fås att tro att hon kan köpa allt, om inte i dag så i morgon, visar Martin Parr med sitt varupanorama ”Common Sense”, som består av 250 grälla fotokopior med allt från korvar och lösnaglar till badbyxor mönstrade som USA:s flagga till en blondin som lovar ”Nobody does it better”.

Konfetti är väl kul?!

Men den franska konstnären Stéphane Thidets installation av två ton(!) konfetti i en jättelik hög har inget med glädje att göra.

Den är svart som kol och utstrålar beklämning: det är slut på det roliga.

Konfetti hjälper inte, lika lite som galor och festivaler. Det svartnar i verkligheten.

Den thailändska konstnären Navin Rawanchaikul förmedlar ett visst hopp. Han lånar estetiken från asiatiska handmålade reklamtavlor och filmaffischer när han berättar om den mytiske Inson Wongsman, som 1962 satte sig på en skoter hemma i Thailand och åkte till Italien – och visade att äventyret var möjligt.

Några som inte ger sig av är de ensamma män på den finska landsbygden som Esko Männikkö fotograferat. De väljer den motsatta strategin. De stannar och tänker nog inte ens tanken att flytta. De drar sig fram i samhällets periferi, fiskar och jagar medan slyet växer igen.

Både Maurizio Cattelan och Virginie Barré arbetar med dockor, tar oss in i mer dolda världar. Han har installerat en skulptur som gestaltar en hemlös människa under en filt, medan hennes verk är en obestämbar gestalt som står med ansiktet mot ett hörn – mest kanske för att visa sin outsiderposition.

Cattelans andra bidrag ”Röd neon” påminner oss med viss ironi om Röda Brigaderna i Italien med sin röda neonskylt. Den har brigadernas stjärna och initialer B R, men det ser ut som om en bokstav där emellan fallit bort som om det egentligen ska stå BAR. Det är väl enklare att ta sig ett glas och glömma, än att göra revolution…

Boris Mikhailov från Ukraina fotograferar gatans och rivningshusens människor som sliter hårt för att överleva: hitta mat, sprit, skydd, gemenskap, närhet… De ser vänligt mot kameran. Boris Mikhailov gestaltar på ett mycket särskilt sätt verkliga möten med verkliga individer.

Fascinerande är också mötet med en medelålders kvinnas ögon som ordlöst ser in i konstnären Philippe Bazins kamera. Hon är en av de anställda vid ett företag i Skottland han porträtterat genom att filma dem under en timmes tid.

Bruce Nauman har med fyra vajrar fått en stol att sväva fritt i rummet i uppochnedvänt läge. Man kan tänka på ett kvävande förhörsrums enda stol där fången plågas, eller individen hårt fastspänd i ett tomrum.

Niels Hebert

Mer läsning

Annons