Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hurra! Länskonsten starkare än på länge

/

Länskonsten 2010 i Söderhamn är smalare och starkare än på länge. Kvalitet har styrt mer än kvantitet. Så det har blivit en utställning och inte endast en bred redovisning av länets konstliv.

Annons

Juryn hade 250 verk av 89 konstnärer att ta ställning till. När jobbet var gjort återstod 52 verk av 21 konstnärer.

Jag tror att denna smalare Länskonst, som juryn Anna Livion Ingvarsson, chef för Konstcentrum i Gävle och Helena Scragg, Norrköpings konstmuseum, format är rätt väg för framtiden.

Ingrid Drougge-Carlberg, Hudiksvall, blev årets länskonststipendiat. Hon är textilkonstnären som alltmer övergått till att arbeta i papper och hon visar också två stora verk i detta porösa och levande material. ”Livets labyrint” tecknar en kärna, tätare och hetare och mer sårbar ju längre in vi når (spikar finns i centrum) ställd mot en oändlig, blå rymd.

I ”Kedjeväv” tycks hon bokstavligen fångat färgerna i ett nät till en mycket dekorativ helhet.

Yngrestipendiaten Linda Shamma Östrand är tyvärr inte representerad på Kvarnen annat än genom en video som bland annat visar hennes skulptur ”Älg i post-formulerat tillstånd”. Den är placerad utanför Konstfack i Stockholm, där hon är utbildad. Älgen har pucklar – som en kamel – eller kamelen älghuvud. Så ser världen ut.

Gävle konstskolas stipendiat Maja Lindenau snuddar vid mytens och sagornas värld i sitt välformulerade måleri. Och hennes ängel utan huvud sitter skönt avslappnad och väntar i bottenvåningens utställningsrum.

Det är förstås mycket måleri på Länskonsten. Margareta Gisselson från Lingbo målar upp ett hälsingskt Freluga och Dan Anderssons landskap i ”Luossa” med poetisk inlevelse som om musiken och måleriet finns i själva landskapet, om man lyssnar och ser noga efter.

I en brutalare värld sitter Stig Claesson (Slas) inåtvänd, bortom denna tillvaro. Målningen av Lena Gustavsson heter ”Fallet”. Slas har ju rådbråkats av sonen i en bok som berättade den ”nakna sanningen” om Slas – efter hans död, ett av tidsandans obehagliga teman.

Lena Gustavsson tillhör doldisarna i Gävles konstvärld. Kanske har hon mer att visa?

Ett fotografi som anknyter till måleriet är Kenneth Håkanssons triptyk ”Friedrich”. Detta fina, något romantiska ljusdunkelfotografi associerar jag till den tyske målarens C D Friedrichs män som betraktar landskap, men i Håkanssons fall är ljuset bländande och läget mer oroligt än sublimt. Kanske finns sorg gömd i den skillnaden.

Fotografen Carl Blom hör till Länskonstens trogna. Denna gång bidrar han med ärr ur en sliten verklighet, spår av något (livet, erfarenheten, kampen?) som han fångat i metallbitar.

Gunilla Rådströms väl avvägda, ljusa målningar vetter mot inre rymder och även de kan begrundas länge. Hon anknyter till den modernistiska traditionen, medan Bo Söderström slår till med en stilig konkretistisk treklang.

Klassiska tongångar går igen i Birgitta Gidlunds fyra objekt i lera. Hon har återgett det slags illustrationer som brukar finnas i böcker om retorik – hur man ska hålla händerna för att betona budskapet. Men det stämmer inte – vi ser också två bundna händer. Kanske är det politikens mörka sida, eller de tillkortakommanden den som har svårt att hitta övertygande ord känner.

Göran Strandow blandar drömsyner och vardag. I Avsked tar någon väskan som ett avgörande beslut, medan de andra tjoar som vanligt – och i målningen Annorstädes har en helikopter landat, döden kommer ridande på en haj, guden vrålar… kanske är det så barnen i bakgrunden känner tillvarons ångest.

Bertil Bertell hör till Länskonstens trogna och hans skaparkraft tycks obruten. Hans porträtt är även i år polemiska – här ställs en arrogant ”Människa” (som jag tolkar som Linné) mot Gammal kvinna, vetenskapens närsynthet mot vardagarnas tunga erfarenheter.

I utställningen deltar också tre konstnärer med anknytning till länet, bosatta i Stockholm. Göte Karlsson målar landskap med stor inlevelse, Terese Bolander beskriver vardagliga rum som invaderas av det undermedvetna och Johanna Vifells foton tolkar söndagsmorgonens stillhet och den unga kvinnans vila i skogen. Men det kan vara helt annorlunda i den mångtydiga verkligheten.

Tyvärr saknas många etablerade konstnärer. De yngre är inte heller med. Genomsnittsåldern är 58 år, men det är faktiskt lägre än 2009. Äldst är Bertil Bertell, 87 år, medan de yngsta deltagarna är omkring 35. Mellan kvinnor och män och mellan länets båda landskap råder jämn fördelning.

Mer läsning

Annons