Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karlsson måste välja

/
  • En undersökare. Annelie Karlsson visar måleri som är kraftfullt men ibland onödigt förutsägbart.”Älska mig” . Av Annelie Karlsson.

Världen är oändligt sammansatt och kan beskrivas och tolkas på lika många sätt som det finns människor. Men det vore märkligt att tänka sig världen som bara den synbara verkligheten. Och det är denna den inre världen Anneli Karlssons måleri på Lättings i Gävle undersöker och försöker fånga.

Annons

Det har blivit en utställning som pekar åt två helt olika håll. Å ena sida finns där ett enkelt och kraftfullt måleri som fint fångar volym och rörelser hos människokroppen. Å den andra sidan möter vi ett idémåleri som försöker gestalta inre upplevelser av specifikt andligt slag.

Naturligtvis är det inte fel att måla andra världar än den yttre (och dessutom nödvändigt), men Anneli Karlssons dubbelhövdade kvinnor eller tillkrånglade porträtt känns som omvägar till kärnan av vad det inre livet kan skänka det yttre. Andligheten kan ju inte stängas in och bara vara verksam inom människan som ett konstgalleri i själen…

De två hästarna som kommer rusande mot oss i ”Kärleksritt”, de kvinnliga kentauerna som gläds och dansar tillsammans, eller den större målningen utan titel av två kvinnor som dansar och som har en doft av John Stens tunga (men svävande dansande kvinna)… i sådana bilder kommer världen till i både poetisk-andlig och i handfast form. Här blandas det yttre och det inre utan problem. De inre upplevelserna befruktar de yttre och ger – i bästa fall – människan större insikter om sig själv och världen.

I en målning som ”Älskar mig”, en madonnagestalt med sitt barn, är den ”andliga avsikten” kopplad till världen på ett fruktbart sätt, och i akvarellen av ett ansikte – eller en mask – släpper konstnären fram såväl styrka som splittring och tvivel på ett sätt som känns mycket sannare och mer mänskligt är de symboliska bilderna.

För vill man förklara allt, blir bilderna förutsägbara och mindre originella.

Inramningen hotar bli en idyll, porträtten illustrationer av något annat och kraftdjuren alltför boskapslika, för långt från de svåraste och farligaste vägarna.

Mer läsning

Annons