Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klarögda Rune

/
  • ”Corvus lacus” . I Matilda Rune gestalter mötet mellan människan och en kråkfågel av något slag, ett möte som tycks vara ett möte mellan jämlikar.
  • ”Osmoderma ereita”.  Av Matilda Rune.
  • ALLVARSAM GLÄDJE. Matilda Rune påminner om serietecknare men har fler nyanser. Hon kallar sin utställning ” ”Det är inte monstren som gör skogen läskig”.”Odonata”. Av Matilda Rune.

Annons

Det övergripande motivet i Matilda Runes utställning på Galleri K i Gävle är människan och skogen. Landskapet skildras genom sina delar – tallar och granar, insekter, fåglar. En del träd tycks starka och ståtliga, men andra är trötta och nakna. Man anar att skogen inte är helt frisk.

Mest livskraftiga tycks insekterna vara. De klättrar och kryper och ger upphov till nya larver. Man kan säga att utställningen rymmer många ambivalenser, som kanske har att göra med avståndet mellan människa och natur och försöken att bryta ett tillstånd av alienation.

Matilda Runes stil påminner om serieteckningen, men är mer nyanserad, och fångar både en detaljerad prakt med fint tecknad bark och stark stam, och glesa träd och nakna grenar med ändar som hänger nedåt likt ledsna händer och tycks vädja ”ta mig, förstå mig”. Realismen i de omsorgsfullt studerade insekterna vittnar om en ambition att söka fakta, något som reflekteras i att teckningarnas arter fått sina latinska i titlarna. Trollsländan, som ger sig upp efter tallstammen, heter Odonata och tallen Pinus Sylvestris.

I ”Corvus lacus” gestaltas mötet mellan människan och en kråkfågel av något slag, ett möte som tycks vara ett möte mellan jämlikar. Kontakt uppstår mellan kråkfågelns skarpa öga och flickan i skogen. Hennes röda vantar (den enda färgen i utställningen) antyder vänskap och längtan, och jag tycker mig ana något av samma intimitet i bilden som en gång Lim-Johan gestaltade i människans möte med djuren; han målade till exempel en gumma som matade en jätteduva. Jag tycker också man kan ana en målare i Matilda Runes fågelmöte.

Där finns också andra möten som kvinnan i en fjärilsvärld, eller rättare sagt en värd av malar (en familj inom ordningen fjärilar). Späda antenner tycks växa i hennes panna). Där finns också ett porträtt med skalbaggar. Kanske är konstnärens fråga: Hur nära kan vi komma andra arter – kan människan förstå fjärilar och skalbaggar?

Matilda Rune har gett sig i kast med sitt ämne med stort allvar. Utställningen handlar mer om undersökningar än om alienation. Annars tycks många konstnärer ha svårt för att gestalta hoten mot naturen, de ekologiska vävar som håller ihop allt levande. En del närmar sig naturen på ett abstrakt, postmodernt vis, men då behövs inte fakta, utan det räcker med klichéer. Inte minst därför tycker jag om Matilda Runes klarögda teckningar: man måste skaffa fram fakta, man måste studera. Då talar man säkrare och når mycket längre.

Matilda Rune (född 1989) bor i Gävle. Hon gick ut Gävle konstskola i våras och har tidigare deltagit i bland annat Teckning 2008 i Sandvikens konsthall.

Niels Hebert

Mer läsning

Annons