Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kocks elever möter konstpubliken

/
  • EGEN VÄRLD. Emilia Lindberg fortsätter att bygga upp den säregna opera-cirkus-kabaré-värld som hon visade upp på Galleri Majoo i våras.
  • ”Satt hon ensam och väntade liten”. Av Kerstin Tjärvar.
  • GULT. Träd av Lars Oddman. Eller ballonger?
  • KVINNA I FÄRG. Margareta Tideström Persson har målat
  • ELEVER. Emilia Lindberg och Marie Löfqvist framför sina verk.
  • ROSTKONST. Ami Widahl låter rosten bestämma när hon gör porträtt på gamla ugnsplåtar.

Annons

Vem vill inte ha Pär Kock som lärare? Tre av hans elevgrupper ställer ut i Gammelstilla, totalt 19 konstnärer, från de relativt gröna till mer mogna målare. Pär Kocks namn lockar inte bara elever, utan förmodligen också besökare till Gammelstilla, men det här är elevernas utställning, och stjärnläraren håller sig i bakgrunden och medverkar bara med två blygsamma bidrag.

Spännvidden i erfarenhet och talang syns på väggarna, och förutom att de har Kock som lärare, samt att det mest rör sig om målningar, är det svårt att hitta gemensamma drag i det myller av konstverk som tycks svischa förbi mig i den stillastående, heta luften. Men där har jag fel. Konstnärerna Emilia Lindberg och Marie Löfqvist, som guidar runt mig, ser spår av läromästarens influens överallt, från motiv (många porträtt, från övningar) till utlärd teknik.

Jag lämnar Gammelstilla med en känsla av att ha missat en hel del, men det är ofrånkomligt i dylika utställningar – även om man ser allt så ser man inte allt, om ni förstår vad jag menar.

Några verk knuffar till sig uppmärksamheten, kanske på bekostnad av andra, som kräver en lugnare miljö för att blomma. Men bland de verk och konstnärer som suger tag i min blick finns:

• Emilia Lindberg, för att hon fortsätter att bygga upp den säregna opera-cirkus-kabaré-värld som hon visade upp på Galleri Majoo i våras.

• Anncie Cristofferson, för att hon har målat ett slags familjealbum med sin son som motiv, i en serie bilder som visar en personlighets nyanser, alla färger som ryms i en människa.

• Kerstin Tjärvar, för hennes ”Satt hon ensam och väntade liten”, en blåmelankolisk stämning med en bortvänd kvinna framför en brasa som motiv, som om hon vårdade en gammal sorg.

• Lars Oddman, för hans härligt bolmande målning i gult, som på avstånd ser ut som en bukett av ballonger men som på närmare håll visar sig vara träd-stammar med lysande kronor.

• Margareta Tideström Persson, för hennes kvinnogestalt som har formats av färgfält, i en läcker komposition där antydan av ett ansikte kan skönjas.

• Ami Widahl, för hennes porträtt på rostiga plåtar, med anleten som har formats av rosten och styrt den konstnärliga processen. ”Som om bagaren själv kommer fram”, säger hon.

Samlingsutställningen har en genomgående hög lägstanivå. Är det något som Pär Kock kan ta åt sig äran för? Svårt att säga. Men det lär inte skada att ha honom som läromästare.

Mer läsning

Annons