Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kocks hemlagade

/

Nu visar Pär Kock – delvis som brist på gallerier i Gävle – målningar i sin ateljé på Drottninggatan. Det är en stor utställning i rum och korridorer med både nytt och sådant han visat tidigare, i somras i Färila, men också till en mindre del i Gävle.

Annons

I utställningens nya verk finns en strävan att nå utanför det måleriets rum han gärna varit i. Som få samtida konstnärer har han umgåtts med renässansens 1400-tal, men nu klarnar färger och detaljer, och kanske också en tydligare inriktning mot hur livet samspelar med världens mångfald.

I ”Efter festen” möter vi en kvinna som tycks skrämd av ett oväntat möte i mörkret. De få enkla, färgerna antyder att drömmen bleknat och att hon är på väg ut i världen.

I ”Whislerska” sitter en ung nutida kvinna i profil som James Whistler målade sin mor 1871 – och som också är en målning i målningen. Kocks version är både inom och utom konsten; vardagsverklighetens kvinna med tatuering och armbandsur har samma slags spetsmössa som den gamla, men har i sin tanighet och kutrygg brutal närvarokänsla jämfört med den gamla, inbäddad i svarta kläder.

Har den gamla kvinnan brutit sig ut, eller drömmer den unga om en annan tid långt borta? Är vi inom eller utom konsten?

Om tid, materia och ande handlar också ”Kaffeservisen” med den gamla kaffekannan, sockerskålen som vält och gräddkannan som snart släpper ifrån sig en lite droppe. Denna starka försjunkenhet i detaljerna kan ses som en hyllning till en verklighet ögat aldrig kan se (det ser inte världen som det läser en målning), till verkligheten som dröm.

Röken från kannan når en nutida kopp i bakgrunden. Sockerhögen på bordet är det andliga innehåll som lämnar formens materia (livet rinner ut). I kannan hälls en märklig, repliknande kaffestråle från ovan som ett slags generationernas blodomlopp; tingen och materien lever sitt liv, medan våra liv förbinds i ett annat kretslopp, själen som är en stund i kroppens materia, löses sedan upp likt socker.

Detta drama mellan tid, ande och materia varieras i Pär Kocks nya målningar. Där finns fågeln och fisken (men vad där emellan?), fiolen med ornament som musikens skönhet bortom tiden, morakniven som brutal materia och stearinljusets låga intill som ande, den vardagliga dörrens springa mot mysteriets rum, fiolens delar som skönhetens mekano…

I utställningen finns en lekfull fågeldans av svanar och gäss (”Prima Vera”), det stora självporträttet ”Ambidexter”, (förmågan att kunna använda både höger och vänster hand lika bra), där konstnären har en penna i båda händerna, som gemensamt formar ett oändlighetstecken. Det finns mycket mer, som den Sankt Paula som visats i Furuvik, en naken version av Leonardos ”Nattvarden” med endast blomman på det långa bordet.

För att erinra om mysteriet, måste man kanske syna verkligheten under lupp. Det är ju alltid i den mirakel utspelas.

Mer läsning

Annons