Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Länskonsten är särskilt generös i år

/

Det är mycket av inre liv som vill komma till tals och många funderingar och grubblerier över vem jag är och vilka de andra är och hur det ska gå med världen, som vill komma till uttryck i Länskonsten 2011 på Sandvikens konsthall.

Annons

Besökaren möter många landskap. De flesta beskriver inre tillstånd, är alltså mer av psykologi än topografi. Där finns också många människor, en hel del djur och några verk med samhällskritisk udd. Att förhållandevis många yrkesverksamma konstnärer deltar i år lyfter helheten.

Arrangören Gävleborgs läns konstförening bjuder in alla med anknytning till länet att söka. Årets jury, dalakonstnärerna Pernilla Wesström och Lars Östling, har varit välvilliga och utställningen är dubbelt så stor som 2010. Generositeten är på gott och ont. Tuffare urval hade gett en bättre utställning. Kanske vill juryn att Länskonsten mer ska vara konst från ett län, än välja den mest intressanta konsten från detta län.

Ett stående inslag är länskonstföreningens stipendiater, som bjuds in att ställa ut. Anna Abrahamsson är stipendiat, gruppen [krig] som består av Karin Bäckström och Jon Perman, fick ungdomsstipendiet och Anjel Tawaifi, Gävle konstskolas stipendium.

Anna Abrahamsson känsloladdade landskap tycks handla om minnet, om det som vaknar under vissa förhållanden. En kanin som speglas i en vattenpöl syns bara som spegelbild och en gestalt på en strand tycks mer vara i ett minne än stå vid ett hav.

Skulpturen ”Direktörens dotter” kan beskrivas som en liten gubbe som invaderat en flickas kropp. Therese Parner har tidigare undersökt gränser mellan människa och djur. Nu synar hon arvets förbindelser; hur vi kan möta våra föräldrar i det jag vi ser som unikt.

Hälsingen Thomas Olsson gestaltar också det överraskande. Hans objekt har ett yttre av rörkopplingar, men de kan också i färg och form tolkas som delar av en gemensam anatomi av människa och ting.

Christina Johansson, Torsåker, har i tre målningar dykt i en värld nära Alice Underland. I ”Inte mitt fel” stryker vänliga vargar, en flicka håller en flock beskyddande i koppel, och vi ser också en kvinna med vargtassar i ett välsignande ljus från ovan. Intill siktar jägaren hotfullt. Kanske är det vargdebatten i ett genusperspektiv – vilka hotfulla krafter vill Mannen egentligen skjuta?

Det surrealistiska spåret tas också upp av konstskolestipendiaten Anjel Tawaifi. Hon visar tre skulpturer av huvuden: ett i bur, ett delat med utträngande krukväxt och ett mellan björkpärmar. Det är ett fint sätt att gestalta hur känslor känns någonstans därinne.

Ett kvinnobröst har fått svarta spår som av smuts eller mögel i Hoforskonstnären Annbritt Perssons tovade relief med den adekvata titeln ”Besudlat”, medan hennes ”Invaderad” tycks handa om könets plågor, om den oreda känslokyla kan skapa i ett inre kvinnoliv.

Enkelt om mänskliga lägen och livets vägar berättar Esa Toivonen med förflutet i Sandviken med stor enkelhet. Det handlar om att färdas, på landet i stan och med cykeln om kvällen. Enkelheten präglar också Edsbykonstnären Torun Eliassons verk om konsten att flyga eller hur en sturig gestalt kan stirra. Meditativa stämningar mellan tyngd och lätthet präglar Gävlekonstnären Mehran Madavis stilleben.

Skogen är utgångspunkt i den installation yngrestipendiaterna [krig] visar. Med belysningen flyttas besökarens skugga in bland de tunna, garnförsedda träden, medan Lars Givells synbart enkla collage ”In bland träden” också kan ses som en metafor för den skapande processens drift att utforska.

Två unga, drivna tecknare är Olof Bandh från Sandviken och Emelie Sandström, Sandviken. Han skildrar växthusets tropiska landskap på klassiskt manér och med fint handlag, medan hon bygger fantasifulla miniatyrkolonier och i en grenliknande värld.

Christina Kluge, Hudiksvall, och Magdalena Brunzell med hälsingeförflutet sätter båda fokus på människans överlevnad i övermodets och kärnkraftens tid, medan Mathias Höglund gisslar förre miljöministern Carlberg och kd-ledaren Hägglund. I ”Folk bor inte tillräckligt trångt” tänker konstnären kanske på familjepolitik. En hoppressad familj är inte alltid av godo…

Barnens utsatthet inför våldet i världen skildrar Maria Forsling Jenke, Gävle, i sitt verk av porslin och glödlampor, medan Berit Lindberg myller av små figurer i lera speglar oron i vårdkön.

Det finns små figurer även i den döende landsbygd Karin Öst från Marmaverken fint berättar om: killar på moped, en vält bil i diket, dimma, mörk skog. Hennes målningar är en del av en riktig hälsingeavdelning med Peter Blanks vidlyftiga Hudiksvallsmotiv, Lena Ljusbergs och Inga Hjolmans stilla rapporter från landsbygden och tre porträtt av Länskonstens flitigaste deltagare Bertil Bertell, född 1923.Niels Hebert

Mer läsning

Annons