Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Länsmuseet jubilerar – med Philibert Humblas spöke

/
  • Engagerad. Intendent Ann Nilsén har grävt i arkiven och kan det mesta om Länsmuseets egen historia. Jubileumsutställningen är en fotokavalkad.
  • Gåvan som ska bort. Länsmuseet säljer denna miljontavla av Henri Hayden på auktion.
  • Ett museums födelse. Pågående bygge hösten 1939, färdigt för invigning 1940, och Philibert Humblas tjänstebostad där Dagmar Humbla skymtar i hörnet.
  • Mannen, myten. Minnet av den legendariska museichefen Philibert Humbla hyllas i Länsmuseets jubileumsutställning som öppnar i Gävle i dag.

Philibert Humbla dog 1952 men hans röst är på väg att återuppväckas i Gävle. Philibert Humbla slet som ett djur för att skapa det som i dag är Länsmuseet.

Annons

Han var dess första chef, han är uppenbarligen en legend i huset.

Och snart hörs hans röst igen. Den hittades nyligen på en stenkaka.

Länsmuseet beskriver den gamle Philibert som en framsynt man som brann för, och som vågade satsa på, samtidskonst. När ingen annan gjorde det, inte ens storstädernas museer.

Det är förstås självklart att hans namn kommer upp i samband med att Länsmuseet firar sitt 70-årsjubileum i höst.

Och namnet passar plötsligt som hand i handske med Länsmuseets nya strävan att ändra huvudinriktning och sätta mer fokus på konsten.

När Länsmuseet presenterar sin nya jubileumsutställning framhålls Philipert Humblas roll som konstkännare, och hans duktiga insamlande av verk till museet. Philibert Humbla tog till och med målningar ur sin privata samling för att visa upp för besökarna. Ja, tänka sig, vilken uppoffring det måste ha varit.

Själva kapitalet kom dock som bekant från Antonie Rettigs testamente.

Inget ont om Philibert (som alltid tidigare kallats sjöfartshistoriker i själ och hjärta). Men hyllningskörer till män ur stadens etablissemang får lätt något unket över sig. Jag kan inte uppriktigt påstå att jag ser fram emot att det skrivs en bok om honom. Hans fru Dagmar finns med på ett hörn. Hon står nämligen just i ett hörn på en av jubileumsutställningens 39 svartvita bilder.

Paret bodde förresten på Länsmuseet, i byggnadens västra flygel, vaktmästaren huserade i den östra.

Apropå herrskap så dök allehanda chefer upp på jubileumsutställningens pressvisning härom dagen. Såväl intendent som chefsintendent och Länsmuseets nuvarande överhuvud Peder Mellander. Såväl museistyrelsens ordförande som vice ordförande. Sådant tillhör inte den vanliga ordningen.

En tillfällighet tydligen. Men det såg ju onekligen ut som om det var för att en jubileumsutställning har särskild tyngd. Eller kanske för att Peder Mellander skulle offentliggöra en förmodat kontroversiell ”nyhet” (som kultursidans läsare faktiskt redan vet ) – nämligen att Länsmuseet tänker auktionera ut ett konstverk av den franska konstnären Henri Hayden, värderat till uppåt en miljon kronor. Det skänktes som gåva till (det som senare blev) Länsmuseet 1934 och har uppenbarligen sedan länge stått magasinerat.

Nu finns målningen till salu på Stockholms Auktionsverk. Under klubban 28 oktober. För pengarna som försäljningen inbringar ska Länsmuseet köpa ny svensk konst som platsar bättre in i den stora konstsamling man håller på att bygga upp.

Länsmuseet invigdes 29 september 1940. Det syns på jubileumsutställningens fotografier där fint folk har bjudits att sitta i salongen och gå på bankett, medan allmänheten lyssnar utanför i högtalare – den tidens version av storbildskärm.

Andra svartvita bilder, alla i samma storlek och stelt uppradade visar hur byggnaden växer fram, samt forna tiders utställningsrum. Dagens har också några vepor med text. Några stolsrader som bevarats från Humblatidens möblemang ska tillkomma. Samt en gästbok. Inget märkvärdigare än så. Ingen uppstoppad Philibert-docka i fullformat, som håller ett vakande öga på sina efterträdare.

Gamla foton är alltid gott nog. Fast det här blev kanske i svalaste laget. Nå, utställningen ska kompletteras med mängder av föreläsningar framöver. Så jag tror inte att Länsmuseet vill straffa ut sig själv genom att visa hur tafflig man är på kulturhistoria jämfört med konst. Nejdå.

Utställningens överraskande försynta upplägg kan kanske också förklaras av att 70-års-jubileet ska ses som den lilla förberedelsen för det stora 75-årsjubileet. Det är nu grävandet i arkiven börjar. Vi måste, säger museicheferna, skriva ”vår egen historia och inte bara andras”. Vilket förstås samtidigt betyder att det är dags att gå in i en ny tid. Hänga med utvecklingen. ”Positionera sig”.

Javisst. Utan nytänkande hade vi sällan fått se en graffitivägg på museigräsmattan.

Man måste samtidigt passa sig för att bli trendoffer.

Intendenterna skrattar själva gott åt 1940-talets utställningsmode med ”överljus” och jutevävstapet.

Tur ändå att Länsmuseets grund är fast: 200 betongpålar, var och en 16 meter lång, nerkörda i marken. Stadsarkitekt Wranérs strama fasad imponerar fortfarande. Institutionen har evigt liv, det står i stadgarna.

Fast hur bra kan det vara att låta gamla herr Philiberts röst spöka?

Frågan är om han verkligen var helt pålitlig som profetisk framtidsman i alla lägen.

I en utredande skrift 1928 förutspådde Philibert Humbla till exempel tatueringskonstens snara undergång. Han skulle bara veta.

Mer läsning

Annons