Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lite närmare sanningen

Annons

Om världens detaljer som minnesbilder handlar Simon Bergs fotografi som visas på Galleri Galaxen i Sandviken. Men den synbara verkligheten är svårfångad.

Simon Bergs idé bygger på att gå nära med kameran. Motiven finns i den omgivande vardagen – exempelvis delar av möbler, matrester och inredningsdetaljer. Det är mest nötta ting, på något vis nakna i sitt ostajlade tillstånd. Allt åldras och påverkas, nöts, bleknar, fläckas av entropins smygande, osynliga krafter.

Även delar av människokroppen som händer, fötter och delar av ansikten finns där med sina porer, fjun och lätt röda blemmor.

Förutom motiv handlar fotografiet om ljus, avstånd, skärpa, färg, komposition och kanske om ännu fler saker. Simon Bergs bilder kan beskrivas som något man plötsligt får ögonen på. Så kan minnesbilder ofta se ut: slumpmässiga, osorterade och till synes helt oviktiga, alldagliga.

I Simon Bergs foton kan vi i närbild se handen som vilar på stolskarmen, den leende kvinnans mun och haka, de konstgjorda blommorna som hamnat på korkmattan, låsvredet som rimfrosten angripit, händer som öppnar en ölburk så skumdropparna stänker, använda nikotintuggummin placerade i den ursprungliga förpackningen…

En detalj kan leda till en större helhet. Den kan framkalla minnet av ett rum, av människor och händelser.

Eller starta en jakt efter minnet – var det inte då när hon satt där och log, eller precis så han höll handen när…

Minnen föder minnen, associationer skapar påminnelser som föder minnen, som föder andra minnen. Minnet är inte ett och finns inte på någon bestämd plats i hjärnan, utan kan beskrivas som nätverk på olika nivåer. Så även ur neurofysiologisk synpunkt är Simon Bergs bilder fullt adekvata.

På så sätt kan det obetydliga bli en värdefull – eller plågsam – minneskapsel. Och på ett övergripande plan ser jag Simon Bergs foton som en metod att minnas, ett slags dagboksblad som tack vare sin till synes slumpmässiga och låga estetetik blir en hemlig tunnel under de viktiga förhållanden som lätt rekonstrueras, och alltså ”sannare” är de monument människor ibland bygger kring viktiga ögonblick, händelser och känslor i sitt liv.

Sanningen är relativ, men jag tror att Simon Bergs bilder kommer den lite, lite närmare. Så samtidigt som han utforskar rummet och människorna, så utforskar han minnets sätt att fungera och hur man kan hyfsa närmevärdena till de sanningar vi lever med.

Simon Berg är född i Boden 1983, utbildad vid fotohögskolan Valand i Göteborg och bor i Stockholm.

Tyvärr kan vi på grund av tekniska problem inte visa bilderna just nu. 

Mer läsning

Annons