Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Majoo levererar en riktig fullträff

/
  • ”Jaques Cousteau och jag”.  En liten röd dykare under vatten är med i en svit målningar som alla har samma namn.
  • ”Ekorre”
. Broderi av Eva Österberg Ericsson . Överst skymtar ”Ren”.
  • ”Dit där ingen ser henne”.  Kvinna i ”ofärdigt” landskap i en målning av Anna Abrahamsson.
  • ”I naturen”.  Stenlandskap av Katarina Jönsson Norling.

Annons

Undervattensäventyr, berglandskap, en broderande ekorre och målningar som flagor eller ackord… Det är fritt, roligt och filosofiskt när Anna Abrahamsson, Katarina Jönsson Norling, Marie Lindgren och Eva Österberg Ericsson för första gången ställer ut tillsammans. Det sker på Galleri Majoo i Gävle, som med denna tredje utställning sedan man öppnade i våras, levererar en riktig fullträff.

Anna Abrahamsson visar en svit målningar som hon kallar ”Chordies”. Jag uttyder det som ackord, som fläckar på en inre mur, flagor i rymden eller något annat som formar en kontinuitet, en rörelse i rummet i en berättelse om avstånd som är en av grundidéerna i Anna Abrahamssons konstnärskap. I målningen ”Dit där ingen ser henne” tycks kvinnan ha funnit en plats där hon är fri att skapa, även om landskapet och sammanhangen ännu är ofärdiga.

På golvet intill finns ett annat landskap, Katarina Jönsson Norlings berg, eller snarare stenblock som utforskas av en diminutiv gestalt i brons. Ser man närmare efter kan man i den känna igen Anna, en gestalt som tidigare förekommit i konstnärens bildvärld – en ung kvinna i morgonrock och med en handduk svept som en turban om huvudet.

I detta berglandskap står Annagestalten meditativt rakt upp och ned på ett sätt som för tankarna till filosofer i kinesisk landskapskonst. Det kinesiska sättet att gestalta naturen kan verka konstlat och formalistsikt – men tanken ska inte uteslutas att arrangerandet rymmer hemligheter som öppnar meditationens vägar till en inre värld.

Det landskap Marie Lindgren med sådan glädje och stilla lycka målar upp finns under vatten och presenteras med ett stim målningar som hon kallar ”Jaques Cousteau och jag”. I dessa undervatten rör sig en liten röd dykare. Inga hajar eller mörka hålor syns till, utan det är en frisk och upplyftande skildring av jordisk lycka och tillit till fantasins upptäcktsresor. Dykaren, filmaren, och oceanografen Cousteau ler säkert i sin undervattenshimmel.

Gemensamt för de fyra konstnärerna är att de direkt eller indirekt berättar om skapandets nödvändighet och möjligheter. Inte minst gäller det Eva Österberg Ericssons broderade kuddar av olika former. Det handlar inte om broderi som mönster eller tradition, utan har ett samtida, starkt måleriskt uttryck. Huvudmotivet är djur – som en groda, en ren, hundar och råttor. Där finns också ett litet landskap i kraftverkets skugga.

En broderad ekorre visar också hur det går till att brodera en socka – och i ett annat verk kan man se en halvfärdig hare med nål och tråd kvar i verket – som om konstnären tillägger: ”Varsågod, pröva du också…”. Det handlar kanske också om ödmjukhet: hur kan vi människor begripa något så mångtydigt som livet, omkring och i oss? 

 

Mer läsning

Annons