Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mångalen

/

Vem har inte varit rädd? Weronika Bela är – eller har snarare varit – rädd för meteorer, kometer, för universums expansion, svarta hål… för jordens undergång.

Annons

Så såg hennes barndoms ångest ut och nu berättar hon om dessa yttre hot i en utställning på Kulturkiosken i Gävle. Weronika Bela har gått på Konstskolan i Gävle, men studerar numera på Konstfack i Stockholm.

Med en rad små teckningar beskriver hur hon tänkte sig svärmen av spetsiga meteorer närma sig jorden, eller hur jorden blev svart och kröntes med ett jättelikt kors, kanske tillsammans med månen. I en kort text skriver hon hur hon en gång när hon inte kunde sova, satt och spanade ut i rymden, beredd att slå larmnumret 112 om hon skulle se en farlig meteor. Hon gjorde listor på alla världsrymdens hot.

Man kan ana att ett slags kärlek uppstod till månen. I en stor vacker teckning lyser dess magiska cirkel upp Kulturkiosken, Månen-kamraten svårt ärrad av oändligt många meteorträffar. Att den stått ut!

Andras rädslor kan också vara till tröst och i utställningen återges spekulationer från nätet om farliga meteorer och den kommande undergången, Maya-kalendern, ni vet, tideräkningen som tar abrupt slut lagom till jultiden i år.

Weronika Bela tycks ha funnit en kamrat i Woody Allens film ”Annie Hall”. En scen visas i utställningen, där pojken och mamman sitter hos doktorn därför att pojken inte vill eller kan göra något. Han har hört att universum expanderar. Det har väl inget med dina läxor att göra, fräser den stressade modern. Men hon vet inte att expansionen kan sluta med en väldig knall, som när man blåst upp en ballong för mycket, och Weronika Bela visar i tre stora foton hur man blåser upp en ballong (med kors på).

Så slutar denna historia rätt lekfullt, men den säger att barns rädslor är på allvar, och att barn skapar strategier för att undkomma den dödliga fara som hotar allt levande. Ibland tar faran plats i rymdens meteorsvärmar och då kan den speglas i det ensamma barnets försvarsbilder.

Mer läsning

Annons