Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Margaretas textilkonst ligger nära måleriet

/
  • Sinnlig textilkonstnär. Margareta Krantz får betraktaren att känna ögats glädje över mångfalden, med sin utställning i Sandvikens Konsthall.

Margareta Krantz textilkonst på Konsthallen i Sandviken är nära måleriet. I hennes strikta kompositioner framkallar de dämpade färgernas skiftningar och skuggor en komplexitet som inte ger sig till känna förrän man ger bilden tid. Det tycks vara en stilla värld sedd djupt ner i urtiden hon berättar om.

Annons

Margareta Krantz berättar både sinnligt och abstrakt. Hon målar och trycker på tyg, skär tygerna i bitar, blandar och fogar ihop. Hon lägger ett pussel som ingen lagt tidigare och drar med symaskinens hjälp skarpa gränser mellan bitarna. Men tyget förlorar inte sin lyster, tvärtom.

Det är som om konstnären med sina rika färger vill påminna om att världen byggts upp av myriader av händelser och sammanhang, och som i människans ögon och förnuft sammanfaller till helheter – eller som människan getts förmåga att uppfatta som helheter, som världens rikedom.

Denna både precisa och öppna teknik är i fin samklang med hennes motivkrets: urhavet, ursprunget, urgrunden. Där finns en bild av Nautilussnäckan, en spiralform från tidens morgon, ett centrum och en rörelse, en husform som säkert alltid talat till människan. Det är en bild av skapelsen, men också tillägnad människans förmåga att se mer än det materiella om hon anstränger sig, se att hon är förbunden med världens ursprung.

”Vägvisare” består av enkla former: solen, träden och musslorna. Som vägvisare räcker de tre långt, men bilden rymmer kanske frågan om varför människan ofta bortser från sådana ursprungliga vägvisare när hon försöker hitta i tillvaron.

I ”Vatten” spelar vattnets vattrade yta i ett strikt, diagonalt mönster, fruset i ett nu som för att påminna om att vågorna inte bara är strändernas eviga svall, utan även bär ögonblickets blänk i sig.

Styrkan i Margareta Krantz bilder är förmågan att förmedla grundupplevelser utan att förlora kontakten med ett här och nu. Det räcker med smala tygstrimlor (som i ”Konstruktioner”) för att betraktaren ska känna ögats glädje över mångfalden. En annan konkret upplevelse skildras i ”Vägen hem” med månen på himlen och som spegling i dammen, träddungen och huset längre bort. Så är det nog, vägen hem känns igen. Men alla är inte alltid på väg hem, fast en del försöker tro och tänka så.

Jag har svårare att tro på Margareta Krantz bilder när hon släpper förbindelsen med det konkreta. För mig tycks mig en bild som ”Ursprung” oåtkomlig och mindre rik på betydelser. Hon visar också fotobaserad grafik som jag uppfattar mer som stöd i hennes bildarbete än som en självständig, konstnärlig gren. Vid utställningens slut väntar några små enkla collage, Bergpalmer, som utropstecken. Sköna och skarpa i all sin enkelhet.

Margareta Krantz bor i Torekov, men bodde i västra Gästrikland i drygt tio år fram till 1999.

Mer läsning

Annons