Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mästaren brinner

/

Annons

Konstnären Esa Toivonen kommer inte personligen till pressvisningen av sin nya utställning i Gävle.

Det är i och för sig tråkigt.

Men han känns mycket närvarande ändå. Genom sina målningar. Så mycket Esa ryms det här. Så mycket människa.

Esa Toivonens bilder berättar om hur det är att bara vara till. I staden, i natten, i rummet, i stolen, i ljuset. Ibland, tillsammans.

De slanka gestalterna, ofta iakttagna från sidan vilar i sina positioner. Några målningar visar endast föremål och det är nästan som om dessa vore friare, mer på väg. Den ensamma resväskan och fåtöljen i väntan på okänd bakdel kan se fram emot att något ska hända som rycker dem ur deras värld.

Esa Toivonen målar fönsterhål med ett löftesrikt infallande ljus. Något mer sällsamt finns som får vardagens stillhet att glöda. Eller inte glöda. I verkligheten finns också sorgen. Den ensamma resväskan – kanske har ägaren plötsligt gått bort dit där inget bagage behövs, för att aldrig komma tillbaka, in i solen.

Jag fastnar om och om igen framför den enkla resväskebilden. Den lockar med ovanligt starka och rödgulvarma akrylkaskader. Det brinner!

Det brinner i många av de målningar som Esa Toivonen gjort i år till den här utställningen. Som om livet trots allt återvänt, för att bli väckt och upplevt. Eller som trygg förtröstan om att det perfekta livet existerar i en annan verkligare dimension bortom denna (”Par vid fönster”).

Självporträtten, flera i olika färgstämningar, är tyngre; en Strindbergsinbunden konstnärssjäl vägrar se betraktaren i ögonen.

Nästan varje bild har ett ”bakom” som suger in oss i oändligheten. Man kan förlora sig hos Esa. Också här, också i dessa spridda målningar, samlade utan sammanhållande tema och kanske pekande mot vitt skilda vägar i hans fortsatta konstnärskap. Nya upptäckter? ”Dr Livingstone I presume” är, om man kan säga så, ett oväntat motiv. Esa Toivonens tolkning av ett världsberömt möte i djungeln får utomjordisk karaktär.

Esa Toivonens måleri är lika dramatiskt uttrycksfullt som totalt behärskat. Jag kan sakna det snabba, den vilda kraft som flammade förr i hans kontrollerade penseldrag, och som i viss mån ersatts av mystik. Kanske också tradition. Mästaren har blivit mildare.

Han bor numera i Halland men har sina rötter i Gästrikland som gynnas med återkommande besök, senast bland annat en hyllad utställning på Galleri BGB i Hofors.

Den här gången är det källargalleriet Majoo som får äran. Se till att hitta dit redan i helgen.

Mer läsning

Annons