Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medryckande Majlis

/

Hon blir vildare med åren, Majlis Alm från Torsåker.

När hon nu ställer ut på Galleri Boken i Hofors är hennes sällskap vargar, tigrar, giraffer, örnar och djur så vilda att de har sina revir i drömmarnas värld.

Annons

Vargen har blivit något av årets motiv i konsten. Den kan ju locka fram många saker ur människors känsloliv. Majlis Alm låter en kvinnogetsalt dricka, äta och springa med vargar. En fjärde målning är ”Älska som vargar”. Vargarna finns i vackra, öppna landskap. Trädens grenar sträcker sig som händer mot månen i skyn. Och de älskande vargarna har det bra.

Man kan se Majlis Alms målningar på flera sätt. Hon fångar den ordlösa, enkla men speciella samvaro som kan uppstå över artgränserna mellan djur och människa. Utifrån detta pläderar hon för djuren, för deras integritet och rätt till liv. Snart är den vilda tigern utrotad, snart finns den bara i fångenskap i djurparken som i målningen ”Mata mig”, där också kvinnogestalten sitter fängslad.

Kvinnogestalten kysser en apa i flocken, blir ömt buren av en giraff och sitter i örnboet med två örnungar. Hon väntar på maken en bit bort. Här börjar man fundera över målningarnas komplikationer. Är det fabler Majlis Alm så expressivt berättar? Är den tveksamma örnmaken också en man, liksom tigern i målningen ”Villebråd” som behärskar sitt byte? Vad är skillnaden mellan att vara ett djur och villebråd, och att vara människa och fångad fast man inte vill?

Målningarna kan kompliceras ytterligare. Känslor som kallas djuriska behöver förlösas ibland. I det bortträngda finns förstås också den kärlek som aldrig kommer till uttryck eller handling. Majlis Alm visar hur det kan bli när människan vågar springa med vargarna eller kalasa på en antilop tillsammans med lejon. Som en motbild målar hon Pavlovs dresserade hundar, som i laboratoriet fås att dregla på befallning. Deras situation tål att jämföras med den konsumerande människans.

Majlis Alm målar medryckande. En och annan överflödig detalj kan smyga sig in i bilden, men det är lätt att överse med. Hon är en rutinerad konstnär i stadig utveckling.

Sist i utställningen finns en handfull målningar som vetter åt drömmen, åt det surrealistiska. Där finns Sjöjungfrun och hennes älskade, han med den röda orm-armen. Och högt över stadens tak klättrar den gröna spindelkvinnan. Kanske på väg mot nya konstnärliga erövringar.

Mer läsning

Annons