Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mitt liv i blyerts

/
  • Självporträtt. Maria Fedko ställer ut en serie stora teckningar under titeln ”Olika dagar”  på Galleri K.
  • ”Halva kroppar”. Maria Fedkos rakubrända keramik med glasyr i fina ackord.

Gävlekonstnären Maria Fedko arbetar mest med skulpturer och keramik, ofta i kombination. Men hennes utställning på Galleri K domineras av sju stora teckningar i blyerts som ett försök att pröva konsten från ett annat håll.

Annons

Det märks att tecknandet är mer oprövat för Maria Fedko än skulpturen, så hon iscensätter med teckningarna – en svit självporträtt – en undersökning av tecknandet, som samtidigt blir en skildring av hur det känns att gå på upptäcktsfärd. De sju porträtten, som har den gemensamma titeln Olika dagar, kan ses som en berättelse med en början och ett slut.

Kvinnans berättelse börjar i känslan av att vilja nå, ta eller plocka något, exempelvis en blomma, så följer vissa dagar när det känns som om allt älskar en och som om det fanns en blommande gren i hatten.

Fast det är kanske inte sant och i den tredje teckningen blir allt som bön och längtan efter att få fylla munnen med mogna bär. Så kan en blekare dag utan skuggor komma och ensam spanar hon mer realistiskt över muren, kanten eller staketet. Till sist kommer målet närmare, hon anar hinder och trevar med händerna framför sig, trasslar in sig och slutet kan bli att man inte blir klokare…

Det intressanta med teckningarna är inte det som har med ansiktet att göra, det egentliga porträttet. Ansiktet framställs vagt och konventionellt, och jag tror att konstnären är mindre intresserad av att skildra själva ansiktet – det intressanta är teckningarnas detaljer och symbolvärld och hur berättelsen arrangerats.

De typiska droppstensformerna i Maria Fedkos egen keramik dyker upp i de sista bilderna i Olika dagar. Handfasta exempel på hennes keramik finns också i utställningen – rakubränd, kraftfull och formenkel. Där finns två grupper, Halva kroppar och Kroppar bakom glas, där de enskilda objektens droppstensform inte skiljer sig så mycket som de många detaljerna: gliporna, de små kulorna, hålen, fransarna… Glasyrens färger fördelas i fina ackord och objektens spetsar vrider sig åt olika håll som sökte de ljus och balans.

Samma sökande finns i utställningens större verk, strutarna som i och för sig visats tidigare, men som är en rogivande del av helheten. Lägg märke till materialet – cykelslangar, konstläder och siden… Mindre rogivande är draken som ligger i ett hörn med hoprullad svans och till synes nöjd med att ha ett stearinljus i munnen.

Mer läsning

Annons