Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Modiga Malins marker

/
  • ”Kullen”. Av Gävlekonstnären Malin Wikström som modigt utforskar ett motiv som kan tyckas enahanda i färger och former.

Vad är det för landskap hon målar, Malin Wikström?
De är kanske inte direkt hämtade ur den synbara verkligheten, mer inspirerade av den.

Annons

Mest är det ett modigt landskap. För det är modigt att som Malin Wikström hålla fast ett motiv som kan te sig ganska enahanda i färger och former och utforska det genom att envetet studera världen genom ett av dess grundvillkor, nämligen små, oftast omärkliga förändringar som till slut blir synliga som ett steg eller ett språng… Dessa landskap handlar om tillvarons mindre, successiva förändringar.

Det börjar med ett par björkar i det gula, fortsätter sedan med gula och gröna kullar. Efter hand blir himlen allt mer närvarande, molnen växer till och deras turbulens blir intensivare och för betraktaren blir utställningen som en vandring över kullar och nedför långa slänter.

Det är ingen halsbrytande geografi, utan ett ganska hanterligt landskap, tomt på nästan allting. Här och där närmar sig konstnären ett abstrakt uttryck. Det är rustikt, målat utan tveksamheter och det kan ibland verka som om Malin Wikström tar upp en kamp mot landskapets poetiska krafter för att hålla känslorna på visst avstånd, så att hennes kritiska blick ska kunna ta sig en ordentlig titt.

Även om känslan kan dölja sig i träddungarna i början, i någon liten röd fläck och ett stängsel eller ledmarkeringar i utställningens enda vinterlandskap, så har detta kärva möte mellan jord och luft iscensatts med målarglädje och – som man kan ana – med hopp om fortsatt framåtrörelse för att utforska fler slags landskap bakom kullarna.

Mer läsning

Annons