Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nära kitsch

/
  • Publikfavorit. Daven Xu målar dekorativa och drömska porträtt som för tankarna till både Klimt och Carl  Larsson. I bakgrunden hänger ”Solo”.

Färgerna flödar och sjunger, alla är kvinnor och unga, de flesta vackra och väna – de övriga vackra och tuffa, och blommor blommar, och det finns romantiska slöjor och märkliga hattar…

Annons

Det är ett särdeles dekorativt måleri Daven Xu från Vallvik visar i Galleri K i Gävle. Med säkert handlag visar han prov både på fin färgbehandling och säker komposition.Färgerna flödar och sjunger, alla är kvinnor och unga, de flesta vackra och väna – de övriga vackra och tuffa, och blommor blommar, och det finns romantiska slöjor och märkliga hattar…

Men vad står porträtten för?

Många av kvinnorna ser ut att vara fångade i ett tidigt 1900-tal. Gustav Klimt är här den stora förebilden, men Klimts kvinnor var farliga och utmanande i Wien på 1910-talet, här är kvinnorna snälla och drömmer ofarliga drömmar.

Förutom av Klimt finns spår av Munch, Matisse eller till det tidiga 1900-talets intima och enkla miljöer, och någonstans i bakgrunden anas Zorn och Carl Larsson. Att som Daven Xu laborera med färdiga delar gör det svårt att ringa in hans egenart, hans röst.

Nog smeker han publiken medhårs.

Man kan reta sig på att läppar är väl stora och röda, halsar lite väl långa och smala och kroppar ibland rätt stelt gestaltade. Här finns ingen ångest, inga tvivel, ingen extas, inget utlämnande eller komplext, inga djup och inga höjder.

Majoriteten av porträtten övertygar inte som tolkning av personen vi möter, utan refererar mer till ett konventionellt skönhetsideal. Det blir något av en lightversion av konsthistoriens manliga blick.

Nu är porträttet ingen enkel sak. Det kan vara gestaltningen av en individ med alla hennes motsatser, attityder, sinnesstämningar. Men i porträttet kan karaktären blanda sig i, och många konstnärer gillar att söka karaktären, typen, som en del i utforskandet av det mänskliga. Går man vidare kan man komma till karikatyren (som kan säga något om det mänskliga men lite om individer) och i vissa fall hamnar man i schablonen, i kitschen.

Nu finns kanske ingen renodlad porträttkonst, men Daven Xu befinner sig med dessa målningar för nära kitschen. Men där finns också en målning som ”Flicka i väst”, som i mina ögon signalerar att här är jag, en människa. En mer komplex drömsyn än andra finns i Solo, där två gestalter med androgyna drag vetter åt olika håll, som en gestaltning av mänsklig klyvnad mellan det sinnliga och det kärva.

På senare tid har jag sett enstaka verk av Daven Xu på andra håll, men de porträtt han ställer ut i Gävle liknar inte alls hans poetiskt abstrakta målningar eller det stora porträtt han visade på teckningsutställningen i Sandviken. Så hans konst kan vara betydligt intressantare än den på Galleri K.

Daven Xu har bott i Sverige i drygt 20 år och i Vallvik sedan 2008. Bakom sig har han högre konstutbildning både i Peking och på Valand i Göteborg.

 

Mer läsning

Annons