Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nästa gång blir det ännu bättre

/
  • Med öga för öra. Birgitta Gidlund förenar verk i rustik stil med ett forskande arbetssätt. Teknikerna är många och skiftande                          visar hennes nya utställning i Galleri K.
  • ”Hommage à Darwin” . Ett av sex screentryck i en serie.

Annons

Att det enkla blir det bästa i Gävlekonstnären Birgitta Gidlunds händer framgår av hennes utställning på Galleri Majoo i Gävle. Hon visar nära 50 verk i skiftande tekniker – tryck, reliefer, objekt, smide och keramik – men hälften hade varit nog på det begränsade utrymmet. Risken är att kvantiteten skymmer kvaliteterna för besökaren.

Birgitta Gidlund förenar i sina bästa verk en rustik stil med ett utforskande arbetssätt. Det är en bra kombination för hennes inriktning mot – ur människans perspektiv – eviga frågor som födelse, liv, död, kvarlevor, tid och minne. Perspektiven är människan som vittne till skapelsen, den eviga kampen för överlevnad och mötet mellan det organiska och det oorganiska, eller ska vi säga kretsloppet från liv till död till liv…

I det stora örat i papier-maché (Är det någon där?) möts människans roll som skapelsens vittne och hennes fråga om hur allt detta kommit till, en fråga i vägskälet mellan Gud och till Darwin.

Där finns också en serie screentryck på kakel som hon kallar ”Hommage à Darwin”, vackra, återhållsamma bilder av klassiskt lärobokssnitt, och en enkelt skön träskulptur av en fossil fisk, ”Annat var det förr”. Människan ses med darwinistisk blick i ”Revir”, ett stengodshus omgivet av en trist gräsmatta och perfekt staket.

I sin takmålning i Sixtinska kapellet i Rom lät Michelangelo Guds hand möta Adams – och så var människan född! Birgitta Gidlund lägger till en alternativ skapelseberättelse genom att i ”Eller var det så här?” ersätta händerna med elkablar, en underfundig fråga om alternativa skapelseberättelser, eller kanske en fråga om människan inte känner sig riktigt levande förrän alla hennes prylar blinkar och lyser.

I den enkla reliefen ”Mot ljuset” av plast och snöre ringlar de röda trådarna upp mot ljuset. Skapelsen är här inte en hand nedsänkt från ovan, utan den kraft som fröet och rottrådarna har. Men den kraften kan tyckas lika obegriplig.

De sällsamma och känsliga koralldjuren bildar ett tema i utställningen. Där finns de runda polyperna, men också de klassiska, trädformade korallerna som med sina ryggradsliknande former är åldriga, undervattensträd som är känsliga för miljögifter, stormar och temperaturhöjningar. Ett exempel är de två runda formerna ”Fåfång” och ”Generös”, ett par som också har bäring på inställningen till livet och till biotopen omvärlden.

Birgitta Gidlunds verk fungerar bäst när de inte tyngs av allt för många tankar och öppna syften. Tyvärr finns många verk som antyder att konstnären inte riktigt litar på betraktarens förmåga. Nästa utställning kan bli riktigt intressant om hon rensar bland enskildheterna och förenklar helheten. 

 

Mer läsning

Annons