Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Natur och nakenbilder i Tallbo

/
  • RELAXA. Christina Wannbergs korgstol vid havet flyttar in bland granbarren.
  • NÄRA NAKET. August Jernbergs blottade tiggare är ett av nakenmotiven ur Länsmuséets samlingar.

Rälsen. Huset. Trädet. Det är variationer på dessa teman som Christina Wannberg arbetar med i sina emaljverk.

Annons

Hon är en av tre konstnärer som ställer ut under sommarens andra omgång på Tallbo. Wannberg ger oss ögonblicksbilder som är här och nu samtidigt som de förmedlar ett slags vemod. Kontemplation över den tid som flytt, det hörs också i namnen. ”Trädets löv föll den kvällen” och ”Rälsen när den sjöng för oss” heter två av dem.

Wannbergs tavlor är screentryck som fyllts i med emaljfärg. Färgskalan är huvudsakligen den mellan vitt och svart, men ibland bryter gult och rött in. Kontrasterna är viktiga, det blodfyllda, livfulla, röda väcker liv i den stilla tillvaro som rälsen för. Upprepningarna i motiven bidrar till att intensifiera intrycket av en förlorad tid – den kommer till oss i en rad skiftande minnesbilder.

Ett stenkast från Timmerstugan har Wannberg skapat en installation i en myggig skogsdunge. En avskild plats för rekreation - bord, stol, kaffetermos och läsning. Allt i kamouflage! Att gömma sig tycks vara enda sättet att, som Wannberg döpt verket, ”Bara få va, bara få va ifred”. Bland granbarren hänger skira foton tryckta på glas, foton av andra stolar. Från andra platser för återhämtning kanske?

I Uthuset visar Lars Wikström grafik i det större formatet. Också här återkommer symboler och mönster flera gånger om: koner, sfärer, kuber, hjärnor, djur. Enkla geometriska former å ena sidan, hjärnans irrvägar å den andra. Hunden (vargen?) som det djuriska och jordiska, sfärerna och stjärnbilderna som det himmelska. I ett verk, ”Hjärna med stjärnor”, är vintergatan insprängd i bilden av hjärnan. Himlavalvet bär vi inom oss.

”Tidsflödet”, en serie om fyra, föreställer koner som pekar i olika riktningar. Tiden är inte linjär utan överlappande i Wikströms uppbrutna kronologi. Hans avskalade bilder är behagliga att se på, och nödvändiga att fundera vidare kring.

En trappa upp, på Loftet, visar Kristina W-Hedman glaskonst. Tunna, skira skapelser med färgklickar här och var. Inte mycket som fäster sig i betraktaren, men som dekorativa prydnadsföremål fyller de förstås sin funktion.

Undantaget utgörs av nedsmälta och omstöpta ”syltburkar”, som krumbuktar sig på ett bord i ena hörnet.

En kul lek med skönheten i vardagen och det vardagliga i konsten.

”Naket” är titeln på den utställning med verk ur Länsmuseets samlingar som huserar i själva konstnärshemmet. Som namnet berättar handlar det om konst med nakenmotiv; måleri, teckning, skulptur.

Särskilt spännande är det inte, men man har ändå lyckats få till en imponerande bredd: från August Jernbergs realistiska ”Naken tiggare” till Manne Östlunds surrealistiska skapelse ”Akvarium”. Surrealistisk förresten? Får vintergatan plats i hjärnan som hos Wikström, kan man väl också ha ett akvarium i kroppen?

Att Gullhedsskolans elevutställning om kärlek hänger kvar nere i Åstugan ska heller inte förglömmas. Där står att läsa på ett av collagen:

”Du är inte en tanke

utan en stor stor kärlek”

är poesi.

Mer läsning

Annons