Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nordlandets drottning Anna

/
  • Teatern. Alexandra Zetterberg som Anna Boberg och musikern Lisa Eriksson i föreställningen”Som en örn” som kommer att spelas under utställningsperioden.
  • Fjällsjö.  Anna Boberg fångades av Lofotens natur och hon målade nästan alltid landskap.
  • Nordlandet.  Anna Bobergs motiv sålde särskilt bra utomlands.

Ferdinand Boberg känner Gävleborna till. Han är arkitekten bakom den pompösa brandstationen.
Men Anna Boberg?

Annons

Hon var en konstnär som glömdes. Hon fick mer uppmärksamhet som Ferdinands äventyrliga fru än för sina målningar.

Det vill Länsmuseet i Gävle rätta till genom en utställning med fokus på Anna.

Den öppnar i dag. Och det är den första stora utställningen med hennes verk sedan 1931.

”Anna Boberg – konstnärinna vid sekelskiftet 1900” blir dock genast problematisk.

Inte heller nu sätts konsten i centrum. Det är privatpersonen som besökaren lär känna genom fotografier och citat ur brev, böcker och dagböcker. Utställningshäftet och skyltar (och förmodligen kommande guidade turer) berättar om hur Anna Boberg upplevde sin barnlöshet, hur hon packar sin resekoffert, hur hon inreder parets Djurgårdsvilla.

Men det är kanske naturligt. Att det framförallt kommer att handla om situationen för en kvinnlig konstnär för hundra år sedan. Ja, Anna tillhörde förstås de priviligierade. Ändå trycktes hon ned av sin pappa konstprofessorn, och hamnade i skuggan av sin man.

Anna Scholander, som hon heter från början, gör 105 utlandsresor. Till Italien, Indien, Algeriet. Hon beskrivs som modig, världsvan, kvick och fantasifull.

Under 30 år tillbringar hon regelbundet långa perioder i en enkel stuga på norska Lofoten.

”Min byxklädda. från topp till tå med pälsverk ombonade person väckte stor nyfikenhet”, skriver Anna.

Det är en alltigenom fascinerande gestalt som stiger fram. Som dessutom stiger fram högst verklig. Skådespelaren Alexandra Zetterberg föreställer Anna Boberg, iklädd slank grön klänning och en väldig medaljong med maken Ferdinands porträtt.

Zetterberg framför monologen ”Som en örn”, en ny liten uppsättning av Folkteatern. Den spelas i anslutning till utställningen, vid vernissagen och även vid olika tillfällen framöver.

Dessutom släpps samma dag en biografi om Anna Boberg med titeln ”Fru Bob”. Som alltså bidrar med ytterligare detaljer ur hennes liv: bröllopsresan, strumpstoppning, middag med kronprinsparet.

Självklart är det uppskattat med en utställning, en bok och en teaterföreställning om Anna Boberg. Och att man samtidigt uppmärksammar skapande kvinnors vissna sits som bihang till berömda män.

Givetvis visas hennes måleri. Inlånat från Nationalmuseum och Waldemarsudde. De flesta bilder små till formatet, böljande naturstudier utförda i olja. Här syns fjällsjöar, fiskehamnar och studier från Nordlandet. Täta och kompakta, inget romantiskt solnedgångsljus möjligen ett stilla glitter. Jag skulle säga att de har något återhållet och hängivet som skapar en dramatisk laddning.

Men varför känns det som om museet inte tar Anna Bobergs konst på allvar? Är den inte tillräckligt bra? Ska vi begripa att den hade blivit bättre om hon bara fått chansen till en riktig konstnärlig utbildning?

Jag önskar att utställningen reflekterat mer över verken. Man kunde talat om landskapsmåleri. Man kunde talat om Anna Bobergs målningar i relation till andra konstnärer (och andra kvinnliga konstnärer). Man kunde talat om det tidstypiska.

För det är väl därför att Anna Bobergs konst är intressant som hon får vara sommarens stora utställning på Länsmuseet?

Det borde inte vara bara för att hennes person är pikant.

Jag läser nyfiket Yvonne Grönings livfullt skrivna biografi och jag deltar i utställningens intresse för Anna Bobergs person. Hon var en av tidens orädda överklassflickor. Tänk bara på Eva Dickson som tog flygcertifikat och bilade genom Sahara på 1930-talet.

Men det ena perspektivet måste inte utesluta det andra.

Länsmuseets bubblande entusiasm landar i exotism. Inte heller chansen att väcka generella frågor om kvinnligt konstnärskap tas egentligen tillvara.

Som helhet ger de två utställningsrummen ett lite ödsligt intryck. Här finns också en vas, två glasföremål som Anna Boberg formgav för Reijmyre samt några av hennes textilier. En vägg upptas av maken Ferdinand Bobergs byggnadsskisser vilket inte verkar helt genomtänkt.

Mer läsning

Annons