Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På Kjartans tid

/
  • Tillsammans. Legendariska konstnären Kjartan Slettemark på gården hos kamraten Åke Persson i Gävle 1971. De hade affischerat olagligt med Kjartans satiriska Gevalia-plakat om natten. ”Bilden då Kjartan äter frukost i Valbo hemma hos mig är bevis på hans närvaro i Gävle!” Foto: Åke Persson
  • ”Det var inte bara i Gävle som vi uppmärksammade Nixonaffischerna utan vi var också närvarande på Delsbostämman. På ett foto taget i Delsbo utanför ett flygplan exponerar Kjartan sig naken bakom sin affisch och en hatt som också var en Nixonaffisch men med texten Sugen? Handen på bilden är naturligtvis Kjartans egen!”

Ett fotografi från en fridull Gävlemorgon 1971.Den sedermera berömda konstnären Kjartan Slettemark äter frukost i Åke Perssons trädgård i Valbo. Det är te i koppen. Självklart. Inte kaffe.

Annons

Kjartan Slettemark har ju just gjort ett spektakulärt konstverk – den satiriska affischserien ”Nixon visions” – som var hans protest mot kaffeproducenten Gevalia, som köpts upp av General Foods, och därmed en protest mot den amerikanska imperialismen och USA:s krig i Vietnam.

Valbobon Åke Persson och Kjartan Slettemark hade träffats första gången på Gärdesfesten i Stockholm samma sommar, där Åke sålde makrobiotiska kokböcker.

”Kjartan var speciell! Han hade alltid med sig en påse kokt ris som han konsumerade. Vad jag minns så var han vegetarian”, berättar Åke.

När Kjartan fick veta att Åke kom från Gävle där Gevalias huvudkontor låg, började de båda spåna på hur Gevalia-affischerna skulle kunna uppmärksammas. En kupp planlades:

”En natt på sommaren eller tidig höst så åkte Kjartan, Ulla, Mona och jag ut med min röda VW-buss och affischerade Gävle på ett otal ställen. På förmiddagen dagen efter ringde jag till tidningarna och utgav mig för att vara disponent Åke Ågren på Gevalia. Jag ville dementera att Gevalia inte stod bakom Nixonaffischerna som satts upp i Gävle. Dagen efter var vår nattliga affischering i tidningarna i Gävle.”

Så gick det alltså till. Det här fotografiet avslöjar att Kjartan Slettemark själv var med den där natten och satte upp sin anti-Gevalia-konst.

Det är Åke som skickar mig den aldrig publicerade bilden och berättelsen, apropå att Kjartan blivit aktuell igen med en proggkonstutställning som hållits i Jönköping i år.

Deras olagliga affischering polisanmäldes aldrig. Bilderna blev kvar tillräckligt länge för att Gävlebor skulle hinna kommentera dem med hakkors och Hitlermustasch på porträttet av den förhatliga krigshetsande amerikanska presidenten som dricker Gevaliakaffe med blod droppande från koppen (mer om Kjartan Slettemark och hans ”Nixon visions” kan läsas i artikeln ”Oväntat besök”, Arbetarbladet 18/4 2010).

Åke Persson bor numera i Nässjö och arbetar som gestaltterapeut och familjebehandlare åt socialförvaltningen.

Kjartan Slettemark avled 2008. Han var född i Norge men utvandrade till Sverige och tvingades tidvis leva på socialbidrag eftersom det inte precis gick att få en inkomst av avantgardistiska konstprojekt i form av konstnären själv utklädd i pudelkostym. Ett annat av Kjartan Slettemarks verk bestod i att han reste runt på ett pass där fotot var ett montage av en bild på Nixon med Kjartans hår och skägg.

Passet såldes långt senare för en halv miljon kronor. Kjartan Slettemarks konstprojekt är numera legendariska. Han har belönats med medalj från Kungliga Akademien och räknas som en föregångare inom såväl performance-konsten som den politiska konsten .

Med Sverigedemokraternas politik hade han förmodligen aldrig släppts över gränsen, än mindre fått statlig konstnärslön.

För mig är det här fotografiet dessutom konserverat 70-tal.

Det yviga skägget, den rustika tekannan, folkvagnsbubblan, skrangliga trägårdsmöbler, mönsterstickad tjocktröja...

Och så det där disigt varma ljuset. Som finns på många 70-tals-bilder och som antagligen bara är en effekt av färgkopiornas dåliga kvalité fast man fortfarande vill tro att det var en särskild godhet som präglade tiden.

Eller tänk om det var så? En generation som omfamnade hela världen. Det fanns inga Sverigedemokrater i riksdagen. Det fanns inga murar som inte kunde raseras, inga rasister som inte kunde stoppas. Åtminstone i tanken, över en kopp honungssötat örtte.

Mer läsning

Annons