Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pär Kock – säker som få

/

För två år sedan visade Pär Kock måleri i ateljén på Drottninggatan i Gävle. Det är fortfarande ont om gallerier i stan, så nu det är dags igen.

Annons

Här fanns en gång Sundsvallsbanken och i en halvcirkel efter en igenlagd spiraltrappa hänger nu en rad målningar som ett panorama över konstnärens värld av motiv: fiolen med både kosmiska och kärleksfulla tecken, ett Höganäskrus med en påfågelliknande rökslinga, ett klot inspärrat i en kvadrat, en fågel och en fisk, en strömming på gaffeln och en målning av ljus som solen bakom moln, och till sist ett glas vin med druvor…

I några målningar ställer Pär Kock de minutiöst skildrade glasen, kloten eller ägget mot en ruffig bakgrund av rutmönster och orena färger. Det är kanske ett nytt eller nygammalt tema i hans måleri, men i alla händelser uppstår stimulerande kontraster. De noga skildrade formerna kan ses som människans tro på det eviga inom sig, men denna tro vilar i en kropp och värld som långsamt nöts ned i entropins malande. Eller enkelt uttryckt: så kan man uppfatta läget när man en dag upptäcker att åren gått.

Säker som få i sina uttrycksmedel kan konstnären kosta på sig att fortlöpande undersöka motiv och stilarter: från hur pixlarnas sammanbrott vanställer en människa eller vänder upp och ned på en fågel – till ett frossande i ljus som i förteknologiskt landskap.

Fågelperspektiv brukar betyda att se uppifrån på håll. Men i Pär Kocks målning med den titeln är vi i en sal med väggar, golv och tak i olikfärgade fält. I detta både strama och galna rum finns tre noggrant återgivna fåglar: en lövsångare, en bofink och en steglits. Fåglarna finns bara där, det är deras rum och rymd för sång och mot denna självklarhet kan man inte invända. Det är fantasins triumf, en dröm om en väldig sal av färg och levande väsen, som fångar den övergripande planen av planlöshet, skapande och färgglädje. Det är målning man blir glad av.

Porträttet av en ung man (Sinnesnärvaro) kan ses som en hyllning till hörseln och doften. Ögat och örat fångar världen genom svårbeskrivbara slingor, växter och broscher. En syster har den unge mannen i ”Damen med ormen”, dekorativt utstuderad även hon – till och med ormens tunga består av sköna slingor.

Tre händer med vattenkannor i olika plan fångar den omsorgsfulla rutinens värde. Annars överlever inte Sankt Paulan, sticklingen eller maskrosen, som också får sitt. Men det handlar nog inte bara om att vattna sina växter. Utan rutinens och vardagens flöden skulle livet inte fungera, precis som människan måste ta hänsyn till naturens flöden för att inte riskera att torka ut och förtvina.

Men det är inte lätt. I den lilla målningen ”Hammaren och skruven” har Pär Kock fångat ett viktigt dilemma. Man har en hammare och en skruv. Man kanske inte alltid har en skruvdragare eller mejsel till hands. Kanske tar man hammaren och prövar. Och så går det som det går…

Mer läsning

Annons