Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Prylsamhället obducerat

/
  • Han ifrågasätter tingen. Konstnären Magnus Wassborg plockar sönder föremål och rekonstruerar andra till skulpturer.                         Se hans tankevärld i en ny utställning på Centralgalleriet.

Stillsamt dissekerar Magnus Wassborg hantverkets vävstolar och den tidiga industrins maskinteknik i sin utställning av måleri, objekt och film på Centralgalleriet i Gävle.

Annons

Det finns varken manér eller nostalgi i Magnus Wassborgs undersökningar, utan mer ett tvivel på konsumtionskulturens fundament. Samtidigt som fler och fler ting omger oss, tycks dess värden devalveras, och det i allt snabbare takt, allt snabbare hjul, allt mer av extra allt…

De hjul Magnus Wassborg synar drev en hantverksmässig trä- och textilindustri, som det fanns gott om i Eksjö där han bor.

Inte så att han håller fram de gamla maskinerna, snarare lånar han deras språk och uttryck och kallar sina målningar i akvarell och blyerts för ”Anteckningar”.

Han plockar sönder eller sätter ihop något som kan vara en vävstol, en motor eller kanske ett gammalt tryckverk som lämnar spår av röda och svarta mönsterblommor.

I Anteckningarna finns den traditionella maskinritningens sprängskisser, så man kan studera hur motordelar sätts ihop eller plockas i sär.

Målningarna är inga exakta beskrivningar, utan har minnesskissens karaktär och man kan tänka sig att olika tids- och tankeplan skjuts in i varandra, kanske också olika landskap där och då de människor, som indirekt medverkar i dessa verk, levde närmare materialen och tingen, närmare ett skapande hantverk som industrin osentimentalt trängt undan.

Magnus Wassborg visar också två skulpturer i trä han kallar ”Rekonstruktioner”. De kan påminna om vävstolar, men ändå kan man fråga: Rekonstruktioner av vad? Deras prydlighet och mekaniska oskuld (som man faktiskt kan tala om) tillsammans med en för oss okänd historia och funktion framkallar – liksom akvarellerna – känslor av förlust av tid och rum.

Det sönderdelade trästopet med sitt svävande lock heter ”Abstraktion”. En abstraktion är ett avlägsnande från tingen och från livets sensuella sidor. Med abstraktionen förlorar stopet sin närhet till sin funktion, sin förmåga att stå till tjänst som ett kärl för den som vill släcka törsten.

Kanske kan man tala om en mental sprängskiss; hur mycket vi än plockar sönder något eller någon, kan vi stå inför mysteriet hur människan tycks kunna leva i motsättningarna mellan olika plan och olika dimensioner.

I Magnus Wassborgs arbeten finns ett släktskap med vår tids intresse för övergivna platser, hus och industrier och för second hand-affärernas myller av saker, som förenar biografiska och allmänmänskliga historier om allt från enkla behov till vackra drömmar. Kanske finns här en längtan efter rekonstruktioner av allt materiellt och mentalt som inte är massproducerat.

I ett par akvareller har konstnären infogat arkitektritningar av det slag som fanns före datorn, en prudentlig fasadritning av en radhuslänga som döljs bakom svarta färgsjok med ett mörkt centrum som sorgens källa. Här närmar sig Magnus Wassborg tydligare biografiska berättelser som med utgångspunkt i den här utställningen tycks öppna ännu fler perspektiv.

Niels Hebert

Mer läsning

Annons