Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rakbladsvasst och mjukt i Sandviken

/

Annons

Konsthallen och projektet ”Ta plats!” öppnar för ett kreativt flöde som en del av Sandvikens 150–årsfirande. Satsningar som denna kan bli väl hurtfriska, men i detta fall närmar man sig skapandet för alla som vill, naturligt och med kvalitet.

I Konsthallen finns en utställning av de gotländska konsthantverkarna Eva-Marie Kothe-Sjöholm och Måna Engström. Men man har också gjort plats för en slöjdarverkstad längst in i Konsthallen öppen för den som vill pröva hantverk. Inget hindrar att inspiration från utställningen tas med in till verkstan. Kring Konsthallen, Galaxen och i biblioteket visas Konstfrämjandets utställning ”Ta plats!” som vill visa konstens möjligheter att nå alla.

Eva-Marie Kothe-Sjöholm är keramiker. I Konsthallen visar hon krukor, fat och askar i svartgods. Svärtan kommer sig av att leran bränts med ved och sågspån i en ugn med mycket syre. Måna Engström visar kuddar, mattor och objekt i lammskinn och ull.

Eva-Marie Kothe-Sjöholms keramik får tyngd av svärtan, även om den brända lerans yta tycks porös på nära håll, nästan mjuk. Men med sitt ursprung i det svarta har ytan karaktär, ungefär som allvaret hos det öppna sinnet. Hon förser sina verk med slingmönster, bubblor, små fyrkanter eller med ovala hål som liknar ögonöppningar. Askar och skålar har ibland nitar eller små prickar, någon har silverlock och någon guldprickar. Faten är stora och generösa och mönstrade de också med prickar och fyrkanter. Allt hon visar är exakt och av hög kvalitet och ett hantverk som inte bara har sina rötter i bruket, utan också i det konstnärliga.

Detsamma kan sägas om Måna Engströms verk. Hon visar två stora lammfällar med isländsk anknytning – en gryning och en skymning från Slaettratindur – och små objekt (Vinterholme) i ylle, ullgarn och silke. Det har ju diktats att ingen människa är en ö, men dessa vinterholmar ser ut att stå ut med tanken på motsatsen, åtminstone under kalla perioder. Måna Engström visar också färgade kuddar, stora oändligt mjuka mattor, smällkarameller – och tre jättelika rakblad i lammskinn, en kollision mellan det mjuka och det vassa.

Slöjdverkstan längst in i Konsthallen kan också ses som en installation. Här finns allt för den som känner att det kliar i fingrarna. Dessutom finns inspirerande exempel, som trägubbarna från 1940-talet av Sandvikenslöjdare som Gunnar Hansson och Roland Lundgren. En samling av Gunnar Hanssons träreliefer med säterjäntor, solnedgångar och fiskargubbar finns där också. I affischer finns referenser till folkkonsten (Art Brut) och en finsk flagga syftar kanske på den livskraftiga finska Gör-det-själv-konsten.

I denna verkstad ska ett slöjd-community uppstå, hoppas man på Konsthallen och man bjuder in till möten med slöjdare av alla slag: pärlplattor av digitala bilder, fritt broderi och amigurumi, japanska virkade leksaker…

På olika ställen finns ”Ungar som lyfter” av konstnärsparet Geska Helena Brecevic och Robert Brecevic. I skåp visas bilder av barn med ballonger som lyfter när man trycker på en knapp. Symboliken är det inget fel på.

Man kan ta plats i Lisa Torells ljudinstallation inne på Konsthallen, ett slags tittskåp där man kan höra berättelsen om stadens djur. På Konsthallen visas också filmer av Lisa Jeannin och Rolf Schnurrman med en sköldpadda, en resenär och andra varelser som då och då blir fler. Dessa poetiska sagor får tyvärr svårt att hävda sig bland allt annat som är på gång.

Ett verk som tar ordentlig plats är Jacob Dahlgrens ”The Wonderful World of Abstraction”. Verket som klämts in i bibliotekets ljushall (med skohorn som man säger) mäter fem gånger sex meter och består av hängande band i satäng. Man kan försiktigt gå in bland banden i detta verk och kanske känna sig instängd, eller fri att söka äventyret.

Inne på Galaxen kan man dansa tango genom att ta plats i Felix Gmelins smått geniala verk, som bygger på en så kallad akka-platta. Plattan följer tejp i golvet utlagd som tangostegens slingor. Det fungerar absolut, tango för alla.

Mer läsning

Annons