Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätt rått

/
  • Nu porträttmålare. Åke Lindberg i sällskap med sin samling människor som minst av allt är några tråkiga bekantskaper.
  • ”Tanken ilar”.  Sorgset ansikte ur Åke Lindbergs katalog av gestalter på Galleri Majoo.

För knappt två år sedan visade Åke Lindberg från Gävle måleri som skildrade ishavsfiskets hårda villkor.

Annons

Nu återkommer han med porträtt på Galleri Majoo i Gävle. Det är något helt annat. Den reportageliknande ishavsrealismen har ersatts av ett mer expressivt uttryckt med doft av Art Brut, som den franske konstnären Jean Dubuffet (1901–1985) kallade den icke akademiska konstens särart, den konst som görs utan respekt för ”hur det ska se ut”. Brut betyder rå.

Nu hör Åke Lindberg inte till de råaste, men en del av de människor han skildrar kan vara grova och schematiskt framställda. Hans människor är ensamma eller tillsammans i mindre konstellationer. I grupporträtten tycks personerna inte ha så mycket med varandra att göra och de som kommer till tals i målningarna tycks sträva efter att uttrycka en inneboende känsla – och det sker genom ögon och blickar. Ibland kan gestalterna mer kännas som minnesbilder eller aspekter av människor, som släktband av känslor och lägen.

En del är återhållsamma, andra lyckligare, somliga är kallare än andra, och i detta är färgerna – de blå, röda och gula – vägledande.

Målningarna formar en katalog, kanske handlar det om ett minnets fotoalbum, som kompletterats med grubblerier och drömmar och annat som de flesta av oss nog fäster vid andra. Människan är människans glädje, det är sant, men också mycket annat...

Åke Lindbergs porträtt gömmer inga självklara meningar eller påtagliga budskap. En stilla lycka över livets rikedom tycks vila över ”Natt blir dag”, där världen brer ut sig och farkoster framträder ur skyn, medan det sorgsna ansiktet i ”Tanken ilar” berättar om en svårare färd.

Där finns ”Drömmar i rött”, vilket vid närmare betraktande visar sig komma från ett sår i kvinnans panna, medan ”Kungen” med kronan på huvudet som i sagan ser med barnets naiva blick över världen.

Andra människor Åke Lindberg berättar om är ”Matematikern” som framträder mot en bakgrund av formler, ”Fjärilsfångerskan” som tycks ha vissa problem med sina avsikter, och körsångarna som – tondöva eller inte – gör allt för att överrösta världen. De milda fiskmånglerskorna bjuder till och med på ett recept av fish and chips, medan betongarbetaren ser ut att vara ett med sitt material.

Så kan man gå runt och bekanta sig med dessa människor som och fundera och jag tror de flesta ska känna att detta är människor och öden – inte så att man kan känna igen dem på deras fysionomier, men väl på vad de uttrycker mer eller mindre direkt. Så tråkigt har man allra minst i sällskapet på Galleri Majoo…

Mer läsning

Annons