Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slående realism i porslin

/
  • Titlarna ger ingångar i Christian-Pontus Anderssons verk,
  • Konstnären Christian-Pontus Andersson har tillbringat ett år i porslinstaden Jingdezhen i Kina, där till och med lyktstolparna är av porslin.
  • Medan många konstnärer dras till sprickor och skavanker eftersträvar Christian-Pontus Andersson i stället perfektion.

Små blundande människofigurer intar Halmstads konsthall. Konstnären Christian-Pontus Anderssons avklädda skulpturer i porslin och glasfiber lyfts fram även på andra håll i landet - men deras nakenhet skyls också.

Annons

Halmstads konsthall beskriver världen som Andersson skulpterar fram som "ett paradis med perfektion som ledord". Och för ett otränat öga är hans skulpturer nästan kusligt naturtrogna. Men att de är perfekta håller konstnären inte själv med om.

– Jag har en drift att skapa något perfekt. Jag står inte ut med felaktigheter och försöker motarbeta dem på alla sätt. Men tyvärr når jag inte dit, säger han.

Dina figurer har också kallats obehagliga, fridfulla, barocka, hyperrealistiska... Hur skulle du själv beskriva dem?

– Jag vet inte. Jag bedömer dem inte utifrån en estetisk synvinkel. De är så personliga för mig, jag tittar på dem mer på ett känslomässigt plan.

Statyerna föreställer Christian-Pontus själv, tidigare kärlekspartners och familjemedlemmar. Att bearbeta porslin är ett mödosamt arbete men idéarbetet sker intuitivt, han låter känslorna styra och försöker att inte ifrågasätta under processen.

– När jag har gjort dem har jag inte begripit alls vad jag har hållit på med. Det kommer först i efterhand, det har hänt att jag suttit i terapirum och kommit på varför jag har gjort som jag har gjort.

Christian-Pontus Andersson stod i valet och kvalet när han skulle utbilda sig, skulle han satsa på att bli konstnär eller plastikkirurg? Kroppen har alltid varit hans intressesfär och arbetsfält, och redan på Konstfacks examensutställning 2007 väckte hans porslinsfigurer stor uppmärksamhet. Sedan dess har Christian-Pontus Anderssons verk visats på gallerier och museer, i Halmstad invigs dessutom två skulpturer på Halmstad Arena i samband med sommarens utställning. Offentliga utsmyckningar av konstnären finns redan i Kristianstad, Varberg och Skövde.

Han har även gjort en stor konstnärlig utsmyckning till Uppsala universitet på beställning av Statens konstråd. Verket "A joyful troop of perfection, with crying sensitive hearts" är en skulpturgrupp med unga atletiska män som svävar ovanför entrén på motionsanläggningen Campus 1477 Blåsenhus.

Figurerna hade länge hudfärgade kalsonger, nu är de nakna, hur kommer det sig?

– De fick inte vara nakna från början så då gjorde jag en kompromiss och sydde avtagbara badbyxor. De var ganska svåra att sätta tillbaks, så efter att de gjort rent dem tror jag inte att de orkade sätta dit dem igen.

Nu har ett halvår passerat utan att någon reagerat. Rädslan för att nakenheten skulle väcka anstöt var överdriven menar konstnären.

– Det finns naket överallt i konsten. Om du går av vid tågstationen i Uppsala är det första du möter en skulptur med en erigerad penis (Bror Hjorths "Näckens polska", reds anm). Vad kan mina oskyldiga snoppar göra? Men alla är så rädda, ingen vågar väl ta ansvar om det skulle bli problem, säger Christian-Pontus Andersson.

Hans egen utforskning av kroppen fortsätter, eventuellt i en ny riktning.

– Jag har ju gått igång så mycket på den perfekta kroppen, men nu när man börjar upptäcka sitt eget förfall så kanske jag får börja ägna mig åt det i stället, säger han med ett skratt.

Mer läsning

Annons