Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sorgen blev till konst

/

Sina sista sju år levde Jean Becker med den obevekliga och grymma sjukdomen ALS. Vid sin sida hade han hustrun och konstnären Hjördis Johansson Becker. Hon tog hand om och stöttade. Undan för undan fick hon bli hans armar och ben och röst och hon fick ta emot hans ångest över sjukdomen.

Annons

Hon fick bära den börda som många anhöriga till svårt sjuka människor gör. Precis som alla de andra säger Hjördis i dag att det var en tung tid – som hon inte skulle ha velat vara utan.

– Det var en resa som vi gjorde tillsammans, Jean och jag, konstaterar hon. För mig har den inneburit en personlig utveckling.

En del av trycket, både ljuset och mörkret, finns gestaltat i en stor målning som Anhörigcenter i Gävle har köpt av henne och som högtidligen invigs i dag klockan 11. Den heter ”Med på resan”.

För Hjördis själv känns den här målningen väldigt personlig. Den har stark anknytning till slutfasen i sjukdomstiden. Hon gjorde den utan att vare sig tänka eller känna, som hon beskriver det. Färgen flödade: ”Jag bara vräkte ur mig”.

Efteråt har hon upptäckt känslor i den som hon inte visste att hon hade när den gjordes.

Målningen är gjord i akryl på duk. I Gävle där hon hör hemma är hon kanske mest känd som grafiker. Men måleriet blev en uttrycksform som hon ofta använde sig av under de här åren. En hel svit målningar finns och en del av dem ställde hon ut på Galleri Vretbacka i Gävle för några år sedan.

– Jag hade faktiskt inte tänkt göra det, men Jean följde mitt arbete nära och han ville det.

Egentligen hade hon inte heller tänkt sälja ”Med på resan”. Den står henne nära, den fanns med i rummet där Jean begravdes i oktober 2007, och hon har hela tiden tänkt sig att leva intill den.

Men när det första tunga sorgeåret nu är genomlevt, och när Anhörigcenter – som hon och Jean hade mycket kontakt med under sjukdomsåren – bad så vackert om att få köpa den gav hon med sig.

– Jag är klar med den fas som bilden ger uttryck åt. Senare har jag gjort en ny målning i liknande stil, och den visar att jag nu är i en helt annan känslofas.

Anhörigcenter har en viktig roll i familjer med en svårt sjuk medlem. Det är ett ställe där den anhörige kan tala med likasinnade och där han eller hon kan få nödvändig avlastning. Det är väldigt vanligt att anhöriga tar på sig hela ansvaret för den sjuke och sliter ut sig på kuppen.

Även Hjördis gjorde så; fick till sist tvingas i väg på samtal och återhämtningsdagar utanför huset.

Nu efteråt har hon fått trassel med hjärtat.

– Jaja, det går snart över, säger hon avfärdande.

Under Jeans sjukdomsår skrev Hjördis också dikter. De är som dagsboksblad från den nya värld som sjukdomen innebar med folk ständigt i huset och nya rutiner och krav. Och oron, ständigt oron.

De här dikterna plus ytterligare en målning finns med i en bok som Hjördis har gjort tillsammans med Anhörigcenter. Boken ska fungera som stöd både för centrets personal och för anhörigvårdare.

Själv har Hjördis fortsatt att måla, också i akryl. Nu förbereder hon en utställning som hon ska ha på Konstcentrum, Gävle, i höst och en annan som hon ska ha i Medelpad där hon är uppvuxen.

Men först invigningen på Anhörigcenter.

Mer läsning

Annons