Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Större och starkare

/

Annons

Den blå fabriken ser ut att falla över arbetarna. I Åsa Wängelins mäktigaste målning från den nya utställningen på Galleri Majoo, ”Nattskift”, tornar en blå rektangel upp sig, medan löntagarna segar sig hemåt från ännu en natt i hamsterhjulet. Målningens uppbyggnad, med den lutande formen, förmedlar en hotfull atmosfär. Det är som om arbetet hänger över dem, tornar upp sig.

Gävlekonstnären Åsa Wängelin (med rötter i Hälsingland) säger att hennes konst är utsnitt av vår ”mellantid”, ögonblick när vi är i fred och befinner oss i ett slags tillvarons standby-lägen. Det är i dessa ögonblick som de stora besluten tas – eller bara ”vad vi ska laga till middag”.

Men det finns också en kontrast till mellantiden i ”Framfart”, en målning där en folkmassa i rörelse ser ut att upplösas av stress. Annars ligger lugnet tätt över utställningen. Som i ”Fulla hus” där ett höghus har sänkts ner i en bolmande, snörökig svensk vinternatt. Några få nattsuddare har ännu inte släckt sina lampor och det enda som tycks störa den existentiella tystnaden är vinden som viner. En bild av att leva i en nordlig utpost.

Åsa Wängelin började i akvarellen, och den finns kvar, men det är olja och akryl som dominerar på Galleri Majoo. Och så en ny bekantskap för mig, ”crackle paste”, som hon använder i två verk och är en pasta som spricker och bildar en intressant textur.

Några av kvinnoporträtten har jag svårt att ta till mig, som kvinnorna med de rödsnörpiga munnarna i ”Egen tid”. Även i några av de andra kvinnomotiven finns någonting utslätat.

Åsa Wängelin har tagit ett stort kliv uppåt sedan jag senast såg hennes konst. Här är det de stora målningarna som ger ett självklart styrkebesked.

Mer läsning

Annons