Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tallbo öppnar monsterstarkt

/

Tallbo i Kungsfors öppnar för sommaren med fyra kvinnliga konstnärer: Kim Brundin, Maria Forsling Jenke, Sofia Jakobsson och Lena Södercrantz. Tre är från trakten och två tillhör den riktigt unga generationen.

Annons

Sofia Jakobsson från Älvkarleby är en av de unga och hon ställer ut som nybliven Tallbo-stipendiat, utsedd av Gävle Konstskola bland skolans andraårselever.

Det har blivit en fin öppning på Tallbo av konstnärer som gärna berättar. Fast alla historier är inte ljusa som sommardagen.

Sofia Jakobsson visar teckningar och en film baserad på teckningar. Snabbt och effektivt drar hon betraktaren rakt in i filmen ”Det finns inga rådjur i det postapokalyptiska landet”. Det är en berättelse om ett vedervärdigt monster, som föds ur en fabrik och angriper och äter upp de fredliga rådjuren i skogen intill, en ond varelse utan antydan till försonande tveksamhet i sina handlingar. Allt slutar med att den vackra skogen förvandlas till något helt annat.

Naturen har ingen chans när den gränslösa och giriga produktionsfienden attackerar. Man kan också associera till myten om Guldåldern, då jorden var ett paradis, kanske också till barnets uppvaknande som vuxen i en värld som visar sig ha många skuggor – och över huvud taget till alla erfarenheter då en vänlig mask faller av världen och människor.

På en av Sofia Jakobsson teckningar möter vi människor som tycks klonade och dessutom berövade sina ögon. Kanske har de monstret inom sig.

Maria Forsling Jenke, Ockelbo, ställer ut objekt i porslin. Mycket känns igen från hennes utställning på Galleri K i Gävle 2008, men det finns en fortsättning på historierna som hennes gjutna porslinsobjekt berättar. De kommer från en värld intill den omedelbara, kringliggande verkligheten. Hon gör konst om objekt som skapas för lek och lust, men som berättar många andra saker.

I sviten ”East meets West” träffar John Blund-dockan ur den gamla DDR-filmen symboler som Coca Cola, Barbie och Musse Pigg. Alla tycks vara främlingar och det finns i dessa objekt men även i de mekaniska fåglarna med nyckel på ryggen – en stark längtan efter mening och livsglädje: vem är du och vem är jag? Vad gör vi här på jorden, har vi något gemensamt bakom den ensamhet, smärta och de stora uppgifter som läggs på oss?

Kanske finns en del av svaret i de fjärilar och bestick som hon gjort av funna och återvunna saker. Som om glädjen att flyga och redskapen att ta sig an världen kommer ur erfarenheten, såväl den egna som tidigare generationers.

Kim Brundin från Sundbyberg visar en lång svit fint utförda bilder om mötet mellan en pojke och en robot. De talar olika språk. Robotens tal och tankar symboliseras av muttrar, sågar och fabriker, medan pojken talar om blommor, träd och annat levande. De gör sällskap genom världen – och ser man på: roboten lär sig ett annat språk.

Kim Brundin ger också prov på digitalt måleri med sitt självporträtt. I en annan bild berättar hon med poetisk linje om Ariadne, hon med nystanet som fann Theseus i labyrinten – bara för att bli övergiven av honom på Naxos.

De människor Lena Södercrantz, Sandviken, målar är inga porträtt, utan statister i drömmar om en perfekt tillvaro som rymmer ideal-kärlek och en lyckad, städad kräftskiva. Det är alltså mer illustrationer än konst, även om det finns antydan till djupare berättelser i målningar som ”Skymning” eller ”Sommarnatt”. I några målningar med enkla motiv finns en dragning åt det abstrakta, som ser ut att vara konstnärens egentliga styrka.

Nere vid dammen visar barn från Gullhedsskolan teckningar, böcker och svävande objekt på temat kärlek, här ett mångdimensionellt ämne…

Mer läsning

Annons