Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tänk om inte Gävles Konstskola funnits!

/

Annons

Fem konstnärer som gick på Konstskolan i Gävle 1975 möts nu i en utställning på Sandvikens konsthall: Åsa Herrgård, Mats Jonsson, Christina Qvick-Engström, Nils Törnqvist och Eva Österberg-Ericsson. Utställningen presenterar inte bara fem självständiga konstnärskap, utan visar också fördelen med att ha en konstskola i länet.

Alla utställare har sitt ursprung i Gävleborg – men hade alla fem blivit konstnärer som de ville om skolan inte funnits? Två har stannat i länet: Eva Österberg-Ericsson i Gävle och Mats Jonsson i Söderhamn.

Eva Österberg-Ericsson har gett sig i kast med stilla, förljugna landskap.

Hennes installation ”Embrodery land” utgörs av Nalle, Hund och en liten boll. Figurernas yttre består av korsstygnsbroderier av banalaste slag med rådjur, björkar, svanar, svenska flaggor och blå himmel.

På väggen bakom stiger en tankebubbla – den röda stugan bland björkar och blått vatten i många snarlika varianter. Om smak har att göra med drömmar är Eva Österberg-Ericssons skarpa fråga. Måste vi nöja oss med det banala? Är det säkert att våra drömmar är våra verkliga, hetaste?

Mats Jonssons måleri är förankrat i och omkring ateljén i Söderhamn. I utställningen finns en abstraherad vy från hans fönster mot skolan och kyrktornet i närheten.

Även hans tomma rumshörn är signifikativa för hans bilder – laddade med frågor om hur kommer man vidare i livet. Nya inslag i hans måleri är färgerna och det figurativa. I diptyken ”Vassvandrare + cell” kan man i den ena målningen ana fåglar i det dynamiskt skildrade vasslandskapet – och i den andra en cell sedd i mikroskop.

Det är ett måleri som rör sig i orons domäner. Den röda cellkärnan är ärrad som vore den skadad.

I två andra målningar är döden inte långt borta. ”I Gravkarta” anges på blå kvadrater platser för gravar med röda cirklar – och samma liknande kartblad finns över målningen av mannen i kostym som i ena handen bär ett kistband, medan en gul ros tycks falla ur den andra.

Åsa Herrgård, som bor i Hamburgsund, visar tre stora, magnifika temperamålningar som hon kallar ”Ett flöde av energi”. Motivet är Tai chi-inspirerade linjer i orange, gult och rött mot monokrom botten, linjerna är verkligen starka uttryck för både rörelse och vila, både kraft och mildhet. Men hennes installationer lämnar mig oberörd.

Konkretistiskt rakt igenom med undantag för en ko är Ystadsbon Nils Törnqvists måleri. Han utgår från det röda och skapar med rektanglar bilder som är mättade av lugna, starka rytmer. Ibland bryter han av med ett band av svart eller skarpaste rött.

I målningen ”Hälsingland” lyckas han samla typiska exteriör- och interiörfärgerna av en gård med tillhörande byggnader.

Christina Qvick-Engström, numera Örebro, har ställt samman screentryck till en stor bild, ”När allt blir svart kommer färgen”. Det handlar om inre världar – nedtonade bilder av landskap, ornament, gestalter, ansikten … meditativa bilder av livets tecken och symboler som bildar en seg väv och som livskrafternas ljus och färger börjar bryta genom efter det svåra.

Mer läsning

Annons