Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utflykt i det okända

/
  • En inre äventyrare. ”Bergens tankar” är ett av Kirstie Ekelund utforskningsområden.

Annons

Äventyr i berg som tänker och turer till reservat som inte finns – sådana utflykter erbjuder konstnären Kirstie Ekelund med sin utställning i Sandvikens konsthall. I drygt tjugo år har hon tecknat landskap i två grundformer, som konstnären kallar Bergets tankar och Reservatet.

Motiven från bergen och reservatet är besläktade och kan beskrivas som landskap av sten, vidder och himmel, men också som landskap av drömmar, meditationer, tankebilder eller bildtankar. Gemensamt har de perspektivet vänt inåt. Det tecknade landskapet finns inte i den synbara verkligheten.

Bergets tankar är de mer distinkta. Motivet kan beskrivas som geologiska formationer, stelnade ögonblick från en tid då berget var het magma i rörelse. De precist fastnaglade formerna vindlar, veckar sig och stannar ibland i virvlar.

I vissa av Bergets tankar tycks minne av människor och skogar dröja kvar, i andra syns inget liv till. Till bergstankarna hör blå former svävande över landskapet som tänkta vägar, tunnlar eller karttecken, kanske tecken för närvaro och nutid.

Bergets tankar är gåtfulla, men jag tror att många fångas av dem.

Det beror inte enbart på Kirstie Ekelunds fina och precisa teckningskonst, utan framför allt för att hon fångar grundläggande upplevelser som jag vågar påstå i någon mening tillhör alla, men som bara skymtar i svaga minnen.

Reservatet vi också besöker genom Kirstie Ekelunds teckningar framstår som ett långsträckt slättlandskap som gränsar till oändligheten. Här och där finns en svag höjd, ett mjukt slipat veck eller en landkontur. Vi ser också ljusa ytor, kanske speglingar av sjöar. Ibland löper landskapets former genom dessa ljusa ytor, andra gånger svävar sjöblänket långt borta i den mörka, skenbart tomma världen. Det finns också bilder där det mörka tycks vara helt nära som vi stod intill en väldig, sugande nedförsbacke. Men det är ingen fara. Det svindlar till, men i grunden känns flödet tryggt.

I några teckningar finns mer eller mindre tydligt fångade liljor, och i sviten ”Provins” lyfts perspektivet till en kartliknande abstraktion av ett landskap med ett nät av förbindelser över slingrade höjdkurvor, kanske ett närmare grannland till den synbara verkligheten. Kirstie Ekelund bor i Stöde och jag tycker mig ana något av den medelpadska älvdalen i teckningarna av Reservatet. Kanske är dalen ett slags förebild (eller bild före). Världen är ju inte enbart inre eller yttre och nästa gång en sjö skymtar på håll, funderar du kanske vidare på Kirstie Ekelunds reservat. Det bjuder konsten gärna på.

Mer läsning

Annons