Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi behöver andas minnen

/
  • Finner stillheten. Kanske kan Shireen Haj Mustaffas djupt poetiska konst bidra till historieskrivningen, till minnet av en hotad kultur.  Det är både tankeväckande och roligt att begrunda hennes bilder som visas i Sandvikens konsthall.
  • Utan titlar. Bildpoesi av Shireen Haj Mustaffa.

Shireen Haj Mustaffas grafiska bilder fyller Konsthallen i Sandviken med stillhet.

Annons

Hon kallar utställningen ”Andas vi minnen”. Titeln saknar frågetecken och det är inga frågor vi ställs inför, utan snarare bilder som tycks sväva i inre världar, bilder ur både en människas erfarenheter och ur minnen av en kultur. Bilderna vetter inåt och bakåt. Vi andas minnen, det hör till det mänskliga, eller borde göra det. Det är så lätt att leva i morgondagen i vår västliga samtid.

Shireen Haj Mustaffa kommer från de kurdiska delarna av Syrien och är flykting i Sverige från en regim som inte accepterar hennes kultur. Hon bor i Sala och lever under osäkra och komplicerade omständigheter och vet inte om hon får stanna i Sverige. Men hennes bilder avslöjar ingen dramatik. De kommer ur ett inre flöde och har så gjort långt innan hon kom till Sverige.

Bilderna – som är tryckta av snitt både i trä och i linoleum – saknar titlar, men utgångspunkten är kurdiska folksagor. Färgerna är mestadels enkla och rena. I bilderna öppnar sig flera rum, kanske bilder i bilderna – associationerna vandrar fritt i erinringarnas landskap. Många minnen är gula och bruna som jorden, somliga är svarta och utan färger som natten, andra röda och upprörande, kanske blodiga, och där finns också rosa som ett starkt, triumferande minne. Ibland är minnet avlägset och suddigt och bilden bli ett svagt eko, minne av ett minne.

Det är ingen utställning att skynda genom. Bilderna talar både direkt genom sina välstämda färger, men också genom sina tecken, ett slags skrift av ornament, växter och landskap. En tupp och en duva, stjärnor och en sol dyker upp på flera håll. Kanske berättar de sagor om tillvarons eviga motpoler – man och kvinna, styrka och mildhet, död och liv, inbilskhet och saktmod…

Kanske kan Shireen Haj Mustaffa med sina uttrycksmöjligheter bidra till historieskrivningen, till minnet av en hotad kultur. Det är i dessa färger och landskap, med dessa växter, djur och himlakroppar, människor levt i detta nu förbjudna, oåtkomliga landskap.

Shireen Haj Mustaffa visar att historia inte bara kan beskrivas i ord, utan också med former och färger.

Vi tänker kanske sällan på konstens kulturbärande funktion; konst ska helst vara ny, överraskande och upprörande för att uppmärksammas. Poesin sitter lite trångt i dag. Så desto roligare att begrunda den djupa poesin i Sandvikens konsthall. n

Mer läsning

Annons