Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten att sätta punkt

/
  • Författaren Theodor Kallifatides har städat ur sin skrivarstuga på Södermalm i Stockholm.
  • Den amerikanske författaren Philip Roth kan luta sig tillbaka; kampen med att skriva är över. Hans sista roman
  • Efter den självbiografiska mastodontsviten
  • Karin Johannisson, populär författare och professor i idé- och lärdomshistoria har sagt att hon inte kommer att skriva fler böcker.
  • Författaren Joyce Carol Oates.

"Det här blir min sista bok". Det finns gott om författare som högtidligt deklarerat att de har sagt sitt. Men långt ifrån alla håller sitt löfte. Hur vet man när det är dags att sätta punkt?

Annons

– Det var fint sällskap, säger Theodor Kallifatides i telefon från sommarstället på Gotland.

Han har just fått höra en lista på författare som likt honom tillkännagivit att de har skrivit sin sista bok: Philip Roth, Karin Johannisson, Torgny Lindgren, Karl Ove Knausgård. I sommar har Kallifatides varit omslagspojke för tidningen Vi i samband med att han städat ur sin skrivarlya.

Tidigare har han hävdat att det efter varje bok infinner sig en skräck att det är sista gången.

Stämmer det? Du har ändå skrivit över 30 böcker.

– Ja, jag har statistiken emot mig, säger han med ett skratt.

När han fortsätter är han allvarlig:

– Men jag är uppriktig om detta. Anspänningen är så hög när man skriver att när boken är klar så känner man sig utmattad. Utan jämförelse i övrigt, så är det som en kvinna som just har fött barn och så är det någon som frågar om hon ska göra om det.

"Men någon gång blir det sant och jag tror att det här är gången då... då det blir tyst i min själ", säger Kallifatides i en filmad intervju 2008, helt slutkörd efter skrivandet av romanen "Vänner och älskade". Sedan har det blivit tre böcker till.

Vad hände?

– Det som hände var att jag blev havande ingen, det kom en bok som befruktade mig. Då fick jag skriva den, och det kom en till och så vidare. Det här ingår i kategorin små mirakel i livet. Man kan naturligtvis avvärja dem om man vill men det gör man ju inte. Därför att skrivandet blir till slut en livsstil.

Denna livsstil, hur framgångsrik författaren än är, präglas i regel av kamp och självkritik. Det är talande att den amerikanska författaren Philip Roth sedan han slutat skriva satt upp en post-it-lapp på sin dator där det står "The struggle with writing is over".

– Jag tittar på lappen varje morgon och den fyller mig med styrka, säger han i The New York Times.

Det var 2010, efter att ha avslutat romanen "Nemesis" – som i dagarna kommer på svenska – som den produktive Roth bestämde sig för att packa ihop. Ändå väntade han i två år med att offentliggöra beslutet. "Jag tänkte", säger han i samma artikel, "vänta lite, annonsera inte din pension för att sedan bryta den. Jag är inte Frank Sinatra."

Roth avhöll sig från förhastade uttalanden och tycks verkligen ha satt punkt, vid den ansenliga pensionsåldern 78 år. När den drygt 40-årige Karl Ove Knausgård avslutat sin 3600-sidiga självrannsakan "Min Kamp" tillkännagav han att han var slut som romanförfattare. Två essäsamlingar har kommit ut sedan dess, men i fjol avslöjade norrmannen för tidskriften The New Republic att han skriver på en ny roman. Även författaren Torgny Lindgren meddelade 2010 att han skrivit sin sista bok, men 2014 kom romanen "Klingsor". Och Lindgren har antytt att kraften för ännu en bok möjligen går att uppbåda.

För trots skrivarlivets alla vedermödor tycks det vara än svårare att lägga ner pennan.

– Så är det, instämmer Kallifatides. Joyce Carol Oates, som jag uppskattar väldigt mycket, säger att en konstnär måste vara stor nog att inse när hon inte är konstnär längre. Och det är väldigt, väldigt svårt.

Så vad svarar du om jag frågar dig nu: Har du skrivit din sista bok?

– Den här gången har jag blivit klokare, jag säger "jag skulle tro det". Men Knut Hamsun skrev en av sina bästa böcker efter tio års tystnad, när han var närmare 90. Så man vet aldrig.

Mer läsning

Annons