Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten att se på konst

Följ med Gävlefotografen Dieter Stöpfgeshoff till LA, där han iakttar hur folk egentligen ser ut när de kollar på konst.

Annons

Dieter Stöpfgeshoff ser samtida konst och blir intresserad av människorna som betraktar den.

Vad befriande det vore om gatubilden vore full av konst i form av skulpturer, väggmålningar, bildutställningar, installationer, som kan betraktas i förbigående, som låter de hastiga stegen bromsas upp, som överraskar, skapar aha-upplevelser, som reflekterar det vi alla är sysselsatta med: livet mitt i livet. Här skulle konsten att se konst utvecklas naturligt som en del i vardagen.

Men få konstverk möter oss människor där vi är, på gator och torg, vid våra bostadsområden och arbetsplatser, de stora parkeringshusen, våra köpcentra.

Konsten kommer inte till oss utan vi måste komma till konsten, till de små privata gallerierna i städerna och på landsbygden, parkutställningarna, de anrika konstmuseerna, till de prestigefyllda kommunala och privata konsthallarna.

Fotografen har seendet som yrke och jag vill gärna studera seendets resultat hos konstnärer i olika epoker och genrer, helt enkelt för att förfina och förbättra min egen kunskap att se, som för mig är en viktig del av att upptäcka livet. Besök i konstmuseer eller fotografiska specialutställningar kombinerar nöje med fortbildning.

På försommaren var jag och min hustru i Los Angeles och ett besök i det nya The Broad, ett museum för modern kont, var ett måste. Den arkitektoniskt säregna och utmanande byggnaden ligger i centrala LA, bredvid den ännu mera utmanande konserthallen Walt Disney Concert Hall. Centra för ögat och örat bredvid varandra.

The Broad är ett nytt museum för modern konst i Los Angeles, byggt av konstsamlaren Eli Broad.

Konstmuseet är byggt av den rika affärsmannen och filantropen Eli Broad. Besökarna har här kostnadsfritt tillträde till en av världens största i privatsamlingar av internationell samtida tidskonst.

Jeff Koons är bara ett av de konstnärskap som Eli Broad samlat på.

Fotografering utan blixt är tillåtet. Jag fotograferar många tavlor, skulpturer och installationer men märker snart att min blick alltmer fängslas av de andra besökarnas olika sätt att röra sig i lokalen, att närma sig, titta på, fotografera och prata om verken.

Jag fotograferar från håll, närmar mig enskilda besökare och grupper, vågar gå nära och riktigt nära. Jag tänker på den berömde amerikanska streetfotografen Bruce Gilden, som kompromisslöst fotograferar först och frågar om tillåtelse sen. Som den kände fotograf han är lyckas han för det mesta med denna brutala metod. Lyckligtvis lyckas jag också, visar många gånger mina tagningar i kamerans monitor, får ett vänligt godkännande, ett trevligt skratt och många ”Nice to meet you, good luck!” Undrar om jag skulle ha bemötts med samma samarbetsvilliga öppenhet i en svensk konsthall?

Interaktion i konsthallen.

Jag iakttar att de flesta besökarna nalkar sig konstverken utan att först läsa kuratortexten i broschyren, men de läser ofta faktaskyltarna bredvid verken.

Jag själv läser ogärna kuratorernas ofta svårbegripliga beskrivningar och tolkningar. De låser mina iakttagelser, ger dem oönskade riktningar, bromsar min spontanitet, min lust att tänka och känna själv, min ständigt pågående utveckling i konsten att se konst.

Fotografen själv: Dieter Stöpfgeshoff.

Jag känner mig nästintill intellektuellt antastad när jag gång på gång stöter på formuleringar som ”materiell rumslighet”, ”konstruktion av identiteter”, ”subjekt/objekt-relation”, ”konceptuell betydelse”, ”psykoanalytiska referensramar” eller ”fotografins materialitet”.

Spännande när barn är med i utställningen.

Det är spännande när barn är med i utställningen.

Jag ser dem springa mot Jeff Koons berömda och dyra "Balloon dog (blue)" men de vänder snabbt då de hellre vill gömma sig under den amerikanska skulptörens Robert Therriens överdimensionerade bord som just bär titeln "Under the table". Helst skulle de ju vilja klättra upp på de stora stolarna men fattar själva att man så inte kan göra i en konstutställning. Konsten att se konst har fått en början.

Föräldrar har här en viktig roll att spela. Seendets tolkande konst är inte medfödd. Den måste pedagogiskt förmedlas: varsamt, spännande och fattbart.

Fotojournalistikens grand old man, fransmannen Henri Cartier-Bresson, hade en unik förmåga att vänta på tidpunkten när motivet i format och innehåll fick sin avgörande betydelse.

I mitt fotografiska strövtåg genom The Broad väntade jag på avgörande ögonblick för att fotografiskt gestalta besökarnas kroppshållningar, gester, ansiktsuttryck medan de tittar och tänker, medan de praktiserar och säkert förfinar konsten att se konst.

Kocentration.

Diskussion.

Konversation.

Interaktion.

Kontemplation.

Dokumentation.

Närmare besiktning.

Foto av ett foto.

Dieter Stöpfgeshoff våga sig på att plåta först och fråga sen.

Mer läsning

Annons