Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsthockey på Läkerolen?

/
  • Klassiskt mål.  Tidskriften ”Sudden death” diskuterar hockeyns estetik och förhållande till konsten.

Denna tidskrift borde delas ut som pausunderhållning i Läkerolen, istället för att lobotomerat behöva stirra på ismaskinens rundgång.

Annons

”Sudden death – bilder av ishockey” är en tidskrift om hockeyns ”visuella representation” i konsten. Som det påpekas har hockeyn inte lockat intellektuella på samma sätt som fotbollen, därtill är sporten för svettigt brutal och osnygg. Skribenterna gör dock ett tappert försök att lyfta pucken till ett högre plan.

Bäst är mittuppslagets ”The dead hockey players” av William Olebring, ett fotokollage på män i sina bästa år. De är döda, allihop, kan jag ibland tänka när jag ser gamla filmer, och den tanken blir starkare av just hockeyspelare och död. Finns det något så säkert på sin odödlighet och kraft som en hockeyspelare i ilfart över isen? Ett memento mori mitt i matchen.

Redaktören Valdemar Lindekrantz har skrivit om samlarkort som konst, och använder sig av Jean Baudrillard för att förstå hockeykortens kris och hur autentiska bitar av spelartröjor klistrades på dem för att få in det unika i det massproducerade.

I en essä om hockeyns estetik tas bland annat slagsmålen upp, och skribenten chockas av hur ofta slagsmålen beskrivs som ”vackra” inom hockeyforskning och journalistik. En attityd väl värd att fundera på i kölvattnet av Sundlöv/Jämtin-skandalen. Har sporten ens något intresse av att beivra våldet – på samma sätt som man tvekar inför fotbollens vilja att stävja huliganismen – när ett ord som ”beautiful” kan användas?

Texterna håller en ojämn kvalitet, men ger nya tankar om hockeyn. Så som sportens respektive konstens förhållande till kopior. När ”Foppa” gör sitt klassiska OS-mål 1994 är det ett ”Kenta Nilsson-mål”, vilket yttras uppskattande av kommentatorn.

Men när en konstkritiker säger om Lars Vilks att han ”gör en Carl Michael von Hausswolff” är det förödande kritik. ”I hockeyvärlden vill man se samma saker om och om igen. I konstvärlden vill man bara se nytt. Varför?”

Mer läsning

Annons