Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kontrollfreak och känsla

/

Fanny är som en uppslagsbok. Hon läser statistik på universitetet. Lyssnar på Ekots nyhetssändningar. Hon kan rabbla ministrar, siffror över våldsbrott, antalet singelhushåll, nederbördsrekord. Hon borde ha kontroll över tillvaron.

Annons

Men kunskap hjälper inte när Fanny blir stormande galet kär i en kille som heter Sam. ”Det har gått 621 dagar sedan jag och Sam träffades första gången. Jag har räknat. Det är klart att jag har räknat”.

Tjugoettåriga Göteborgstjejen Fanny är jagberättaren i ”Efter Ekot”, Olivia Bergdahls debutroman. Fanny tillbringar sommaren på landet, hos mormor (som hon inte sett på 693 dagar…). Hon sitter i sovrummet och klickar upp fotografier på sin dator, bilder från tiden med Sam – och deras historia rullas upp.

Fanny har kurat ihop sig i hans kärlek och omtänksamhet. Hon försvinner från utelivet. Försvinner från bästa vännen Ellen. En smygande förvandling sker. Från smart och självständig person till ett Sam-bihang.

Parallellt med återblickarna umgås Fanny med mormor som ger körlektioner ute i solen. Teorin är inget problem. Men praktiken. Fanny kan körkortsboken utantill. På skolgårdens heta asfaltplan är hon en hopplös elev. Att det ska vara så himla svårt att hitta balansen mellan pedalerna. Lika svårt som att hitta balansen i livet. Mellan förnuft och känsla.

Fanny och Sam bor i hans lägenhet i Bispgården. Första Maj-affischer täcker väggarna. De två har samhällsintresset gemensamt. Fanny kan procentenheterna för partiernas opinionsundersökningar, Sam är militant. Aggressiv mot nazister på gatan. Det finns tecken som Fanny blundar för, trots att hon vet den exakta statistiken för hur många svenska kvinnor som misshandlas i hemmet, av sina män.

Kontrollfreaket Fanny vet naturligtvis mycket väl att den yttersta kontrollen utövas med våld. Men hon vill vara till lags när Sam är vresig. Det är nog hennes fel. Hon har nog bara inte ansträngt sig tillräckligt.

Författaren Olivia Bergdahl blev världens bästa kvinnliga estradpoet i ett mästerskap 2008 och har gett ut diktsamlingen ”Demo”. Hon framträder flitigt, även med musik i Olivias Poesiorkester och skriver krönikor i Göteborgs-Posten.

På poesiscenen finns ingen plats för annat än essensen. Romanen har samma distinkta tyngd. Bergdahl slarvar inte ett ögonblick med onödiga ord. Fannys maniska kontrollräknande håller takten.

Den 80-åriga mormodern och granntanten Gerda fungerar som en länk till kvinnohistorien. Hur var samlivet egentligen i deras respektive äktenskap? Männen är numera döda, maktlösa. Änkorna andas ut vid köksbordet. Den här delen av boken utgör en ljus vinjett av oskuld och barndom. ”Pelargoner. Kokkaffe och nybakt bröd”. Men nostalgin spricker aldrig. Den fastnar i rollen som tjatig nostalgibild, som i så många skildringar av unga stadsbors sökande efter sig själva.

”Efter ekot” gestaltar sofistikerat den försåtliga perspektivförskjutning som drabbar Fanny. Iakttagelserna är exakta. Ämnet bränner. Det tycks inte spela någon roll hur medveten denna moderna kvinna är, när systemet är fortsatt patriarkaliskt.

Men hjälp vad jag hoppas att Olivia Bergdahls nästa roman handlar om något helt annat och vuxnare.

Mer läsning

Annons