Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Böcker man bör titta upp ur

/
  • Dramatisk förändring? Meteorologen L-G Nilsson skriver om molnens betydelse för klimatet.
  • Cirrostratus vita molnslöja kan täcka hela himlen.

Annons

Den moderna människan har blivit analfabet i naturen. Vi bor i staden. Vi kan inte ängsblommornas namn. Vi kan inte ens tillräckligt mycket botanik för att hitta dem i floran.

Vi kan inte heller läsa molnen.

Fjädermoln som följs av slöjmoln förebådar regn och blåst, visste gamla tiders sjöfarare.

Vi vet – att det är mycket enklare att kolla på yr.no än att spana efter vädertecken.

Dagens människa tittar sällan uppåt. Utom på rosaflammande sommarkvällshimlar med silande bibelljus. Som kan förvandlas till bilder i mobilen, att åter titta ned på.

Men meteorologen L-G Nilsson har en mission. En moln-mission. Molnen är häpnadsväckande, hänförande, fantasieggande himlafenomen, framhåller han.

Naturens krafter borde dessutom intressera oss alla nu när klimatet står på spel. Även om stadens människor inte är beroende av sol eller regn för sin omedelbara överlevnad, så är jorden det.

”Moln” är L-G Nilssons uttömmande bok i ämnet. Aktuell på Nautiska förlaget.

I den berättar han om pionjären Luke Howard, en brittisk apotekare som kallas molnklassificeringens Carl von Linné. Med Howard föddes meteorologin som vetenskap på 1800-talet.

L-G Nilsson beskriver cirrostratus fibratus och cumulustussar så att vi ska känna igen dem. Han lär ut molnmassors egenskaper och att det finns segelflygare som älskar att surfa på rotormolnens uppvindar. Konstnären prins Eugen får ett eget avsnitt för sina besjälade molnlandskapsmålningar. Även John Constables molnstudier nämns.

De fotografier som illustrerar ”Moln” är mäktiga. Men det måste alltså sägas – för ovanlighetens skull – att minst lika viktigt som att läsa är att blicka upp från boken. Upp mot verklighetens himmel, ut mot naturen.

Hur kan man väcka naturintresset hos en ny generation?

Författaren och akademiledamoten Kerstin Ekman fick frågan i SVT:s kulturprogram ”Babel” i söndags. Hon har i sina tre senaste böcker visat sig vara en hängiven botaniker som vill sprida kunskap, och utkommer i höst med ”Då allt var levande och lustigt” där Linnélärljungen Clas Bjerkander porträtteras.

Kerstin Ekman konstaterade i sitt svar att väldigt väldigt många ungdomar och vuxna människor nu lever i urbana miljöer, omgivna av artefakter, konstgjorda föremål.

”Väcka naturintresset? Jag vet inte riktigt hur det ska gå till”, sa hon uppgivet.

Och suckade. Djupt. Om sucken varit ett moln hade den varit blytung och åskgrå.

Vackra faktaböcker som ”Moln” är nog inte heller något svar, mer symptom på problemet.

Mer läsning

Annons