Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Det bubblar kring bibblan

/
  • Varför ska bibliotek behöva motivera sin existens med att de är

Annons

Stadsbiblioteket i Gävle är stadens största offentliga mötesplats, informerar Gävle kommun.

Man kan fråga sig om det är en lämplig beskrivning. Det uppfattas nog som att Gävleborna träffas på bibblan, inte att de träffar på litteraturen.

Ska biblioteken verkligen, med den slagfärdiga Stockholmsbibliotekarien Jenny Lindhs uttryck, ”likna en migränkäck lördag på Ikea”?

Hon varnar för ”dreglande” förändringskonsulters bedrägliga tal om biblioteket som mötesplats, vardagsrum och allaktivitetshus (Dagens Nyheter 9/6).

Bibliotekets roll i dagens samhälle har nämligen plötsligt och oväntat blivit hetaste debattämnet. På ett lite märkligt sätt.

Det började med ett larm i en ledarkrönika i Svenska Dagbladet om stök på landets bibliotek. Fall av våld, stölder, rånförsök och störiga ungdomar. Personal har känt sig trakasserad.

Så vill vi förstås inte ha det.

Men hur biblioteken är organiserade påverkar knappast den sociala oron.

Ändå blev det bibblan som kom i fokus. En konkret sak att förhålla sig till. Bekvämare att diskutera än orättvis inkomstfördelning och bostadssegregation. Ska det vara lugn och läsro eller fikaställe?

I både DN och SvD fortsatte bibbladebatten på tisdagen, nu med personligt engagerade texter där kolumnister önskar sig det högtidligt tysta biblioteket åter. Detta med liknande argument som för den tysta, auktoritära skolan – att lugnet gagnar unga lässvaga och läsovana från hem utan studietradition. Fredade zoner, för ett demokratiskt samhälle.

Andra har försvarat bibliotekets demokratiska uppdrag utifrån motsatt – eller åtminstone mer komplex – ståndpunkt. Stadsbibliotekarien Katti Hoflin, Stockholm, menar att biblioteket speglar det samhälle vi har och i detta är uppgiften att fungera för alla. Hon skrev så här i en kommentar till Svenska Dagbladets ledarkrönika:

”Alla ska kunna finnas i ett bibliotek. Vissa platser är mer stökiga, för att biblioteket är placerat på en sådan plats, andra bibliotek är mer stilla. Men i varje bibliotek ska man både kunna prata, plugga och skratta högt. Och fördjupa sig, vila. Det går. Och det är vårt mål varje dag.”

”Biblioteken är den största kulturpolitiska succén i vårt samhälle”, påpekar Katti Hoflin också.

Som om det plötsligt behövde sägas. Som om bibliotekstanken faktiskt på riktigt är i gungning. Hotad av en dold agenda som vill marginalisera, införa klädkod, sätta vakter utanför dörrarna och pris på lånekort. (I Gävle finns politiker som på fullaste allvar menar att Stadsbiblioteket inte behöver byggas ut eller ens är något som behöver ligga i centrum.)

Ett mer vardagligt hot är sammanslagna kultur- och fritidsbudgetar där isovaler och läsning tvingas slåss mot varann.

Men alltså. Bibblafrågor bubblar i dag. Bibblan bollas omkring. Än är den omhuldad som helgedom och folkbildningstempel, än uppjagad till ungdomshus och kulturgalleria, än utnyttjad som lekstuga och skattkista för konsulter, än uträknad som boklös digital servicecentral.

Och nu utpekad som riskfaktor för kriminellt gänghäng.

Så inte har det blivit mindre huvudbry för Gävle när avgörandet stund närmar sig, när Stadsbibliotekets framtid ska avgöras. Det är sannerligen inte bara att börja bygga (om).

Bibliotek vill och ska framstå som lockande. Men tycks hetsade av samma förnyelsekrav som schampoprodukter. Trendordet ”mötesplats” – älskat av arkitekter, kommunikationsstrateger, affärsidkare och politiker – har kommit att framstå som en magisk lösning. Risken finns att det leder fel.

Kafé, fåtöljer, datorer, wifi, författarsamtal, tidskriftsblädder, sagohörna, boktips – självklart. Jag snackar inte om det.

Men kanske behöver biblioteken befrias från uppfattningen att de måste motivera sin existens med att vara något annat än just bibliotek.

De behöver inte leva upp till en identitet som vibrerande hotspots.

Det räcker om biblioteket är del av ett kulturhus som är, okej, en mötesplats. Tänk stort, Gävle.

Mer läsning

Annons