Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Shakespeares galna inflytande

/

Annons

400 år har gått sedan Shakespeare dog, 23 april 1616. En person. Som det inte går att föreställa sig världen utan. Teatern, litteraturen, musiken, konsten och filmen. Allt hade varit annorlunda utan den där engelska snubben med förmodligen dålig syn efter allt präntande i vaxljus och bläckfläckar på sin elisabetanska krage.

Inte bara det att hans pjäser fortfarande spelas, varje stund någonstans på jordklotet. Spåren finns överallt. I varje hämnddrama, i varje kärlekstragedi. I symfonier och seriemagasin. Synliga eller osynliga eller omedvetna.

Shakespeares människor kan placeras på en himlakropp i yttre rymden och ändå vara vi. Som när pjäsen ”Stormen” blev science fictionäventyret ”Forbidden planet” på 1950-talet. I filmen får avancerad teknologi vara motsvarigheten till Shakespeares magi och roboten Robby till hans andeväsen Ariel.

Den svenska konstnären Per Åhlin är mest känd för sin tv-film om Karl-Bertil Jonssons julafton. Men också Per Åhlin gjorde en ”Stormen” under titeln ”Resan till Melonia” (1989). En animerad filmsaga där Shakespeares karaktärer figurerar med sina rätta namn: trollkarlen Prospero och hans dotter Miranda som bor på en paradisö med slaven Caliban och stormfågeln Ariel. I hushållet ingår händelsevis även poeten William (!).

Ja, det är bara två av miljontals exempel på Shakespeares galna inflytande på sin eftervärld.

I Gävle är William Shakespeare konstigt nog mest berömd för att ha blivit felstavad. På fasaden till Gävle Teater finns en relief med texten ”Shakspeare”. Men att det är ett genant misstag är nu inte så säkert. Shakespeares namn har skrivits på olika sätt genom tiderna. Kanske ansågs Shakspeare som en helt korrekt stavning när teatern byggdes 1878. Den tolkningen gör åtminstone Gävle Teaters egen historieskrivning gärna.

Ett faktum är hur som helst att i Carl Augusts Hagbergs klassiska svenska Shakespeare-översättningar från ungefär samma tid stavas namnet genomgående som vi gör i Gävle. Så det är faktiskt inget att skratta åt.

Men om ni tror att den romantiska William uppfann Romeo och Julia så har ni fel. Också Shakespeare hade förebilder. De hette Pyramus och Thisbe och bodde i grekisk mytologi. Den romerska skalden Ovidius hade redan för länge sedan återberättat deras tragiska kärlekssaga.

Allt skapas om och om igen på samma skelett. Och utan William Shakespeare hade vi kanske, ursäkta, haft någon annan ikon, för att skapa sådana tycks det också finnas ett ständigt behov av. Fast Shakespeare råkade förstås vara ett sällsynt geni på att använda språket, på att gestalta mänskliga konflikter och skapa oförglömliga rollfigurer.

Apropå roll förresten. Ordet har sitt ursprung i just Shakespeares tid när man var sparsam med papper. Och dessutom misstänksam mot konkurrerande teatersällskap som kunde tänkas vilja stjäla ens manus. Pjästexter limmades därför ihop till en lång rulle varifrån varje skådespelare endast fick bitarna med sina egna repliker (samt en del av föregående för att veta när han skulle tala). Från rullen kom rollen, enligt en läsvärd artikel av teaterhistorikern Kent Hägglund i tidskriften Populär Historia.

William Shakespeare var ju en vanlig teaterapa från början. En birollsskådis som steg i graderna, började skriva själv och till slut ägde en egen scen. Men hur de verk som tillskrivs honom kom till vet man i sanningens namn inte särskilt mycket om. Många av pjäserna trycktes först flera år efter författarens död.

Det känns helt i sin ordning att fenomenet Shakespeare med tiden själv blivit en fantastisk saga. Synd att han inte kunde vara med oss här i dag och få hänge sig åt den populära genren självbiografisk roman.

Mer läsning

Annons