Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Slukas Gävlesymfonikerna av AI?

/
  • Gävle Symfoniorkester har på senare år breddat sitt musikfält, en styrka som kommer att behövas i framtiden. Här med death metal-bandet Sorcery 2013.   Foto: Lina Westman

Gävle symfoniorkester blir Gävleborgs symfoniorkester. Den byter inte bostadsort men säljer sin Gävlesjäl. Att orkestern under våren spelar upp i djävulsdramat ”Faust” är kanske ingen slump!

Annons

Nu går jag förstås händelserna i förväg. Det är en nära framtid som beskrivs. Jag har läst den utredning som nyligen gjorts, och som ska ligga till grund för ett beslut om orkesterns fortsatta existentiella villkor.

För det första. Det är en rolig utredning att läsa! Sådana görs numera. Av professionella kulturanalyskonsulter. Politiker orkar läsa mer än sammanfattningen, och får även med sig funderingar av en filosof (”Det nakna lyssnandet är på väg att förlora i betydelse”, Thomas Anderberg, 2012).

De får även med sig mycket goda argument för Symfoniorkesterns överlevnad. Man kan notera att detta alltid tycks behövas. Konstmusiken måste om och om igen konfronteras med Brynässpöket. Som om jämförelserna vore relevanta; ställer man upp Järvsöfaks mot Dostojevskij?

Gävle symfoniorkester har skapat sig en position i Musiksverige. Norrlands enda heltidssymfoniorkester, Sveriges minsta symfoniorkester, är högt respekterad. Hörs på skivinspelningar, syns i tv, lockar världssolister och mästardirigenter.

Den har också – det här är viktigt – utvecklats. Breddat sig på alla möjliga områden. Samarbetat med folkmusiker, operastjärnor och komiker. Satsat på barnklubb, vidgat repertoaren till filmmusik och dataspelsmusik. Gett utrymme för huskomponister att skapa moderna verk.

Utredningen konstaterar att symfoniorkestern har turistekonomiskt värde, identitetsvärde, varumärkesvärde, regionalt utvecklingsvärde. Tvingas understryka detta eftersom en symfoniorkester är typexemplet på en verksamhet som envist ifrågasätts.

Sedan kommer det tyngsta argumentet, som inte vill vara något argument: ”Orkestern är inte enbart bra för något annat, den har ett eget värde bortom alla nyttoaspekter. Konst behöver inte motiveras. Den är sin egen motivering”.

Utredarna fegar dock inte med fakta. Finansieringsproblemet är akut. Alternativen är att gå mot döden långsamt eller fort, i Gävle kommuns magra armar.

Eller välja Region Gävleborgs stora famn. Region Gävleborg skulle, enligt utredningens förslag, ta det största finansiella ansvaret, istället för som nu kommunen. Det kallas ”offensiv”, ”en ekonomisk satsning framåt”.

Vilket dock inte betyder att symfoniorkestern får fler musiker. Fler kontorsanställda däremot, och en egen bolagsordning. Enligt amerikansk förebild: ”det inte ovanligt att utländska orkestrar har administrationer som är lika stora eller t.o.m. större än de orkestrar de arbetar med”.

Detta för att anpassa sig konkurrensmässigt till nya, brutala tider; armlängds avstånd är bra men hårda armbågar bättre.

Låter det vettigt allt detta?

Kanske som enda möjligheten. Det minst onda. Tanken att sprida gracerna till fler kommuner och starta en länsungdomsorkester känns också naturlig.

Några små saker oroar dock. Framförallt knaprandet på Region Gävleborgs kulturbudgetkaka. Vilka andra aktörer gå miste om sina smulor när symfoniorkester tar större tugga?

Vad innebär det egentligen att Länsmusiken eventuellt samordnas med symfoniorkestern? Inga fler turnéer med gästande kammarmusikstjärnor?

Men talet om ökad byråkrati oroar också. Region Gävleborg i sig är redan en mäktig administrativ apparat. Nu med ökande makt över kulturen. Sedan samverkansmodellen infördes sitter man på hela pengaportföljen (vars storlek kan krympa).

Jag slipper inte ifrån känslan av att sådana administrationsapparater har som sitt inneboende mål att svälla själva. Som om de vore en artificiell intelligens vi skapat och förlorat kontrollen över.

Mer läsning

Annons