Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Vad hände med 100 procents förtroende? Konstcentrums själ står på spel

/
  • Anna Livion Ingvarsson när hon tillträdde som Konstcentrumchef 2009.

Annons

Jag har hundra procents förtroende för Anna Livion Ingvarsson som Konstcentrumchef, sa Kajsa Ravin i en intervju med Arbetarbladet 2012.

Fyra år senare har förvaltningschefen Kajsa Ravin gett Anna Livion Ingvarsson kicken.

Vad hände med förtroendet?

2012 rasade också en Konstcentrum-strid. Anna Livion Ingvarsson anklagades för samarbetssvårigheter i ett brev från personalen.

Kajsa Ravin anlitade en konsult för att reda ut saken.

”Ansvaret ligger på alla, det är aldrig bara chefen eller bara personalen som har ansvar”, klargjorde Kajsa Ravin och uttalade sitt fulla förtroende för sin Konstcentrumchef.

När Anna Livion Ingvarssons treåriga förordnande strax därpå gick ut, fick hon förnyat förtroende.

Det har hon inte längre. Som Arbetarbladet Kultur kunde berätta i går har Livion Ingvarsson petats från jobbet som chef för Gävle Konstcentrum.

Så vad hände?

De interna konflikterna 2012 kom märkligt nog till ytan samtidigt som en debatt om Konstcentrums hela existens blossade upp.

Denna debatt handlade om att den då borgerliga oppositionen helst ville lägga ned konsthallen – men också om att starka krafter i det lokala kulturlivet ville ändra konsthallens inriktning. Gävle Konstcentrum var för elitistiskt, menade framför allt Kiki Larsson, miljöpartist och aktiv i Konstcentrums vänförening och i Länskonstföreningen.

Kiki Larsson anklagade Anna Livion Ingvarsson för både elitismen och samarbetssvårigheterna.

Det är samma Kiki Larsson som nu 2016 åter går ut och kritiserar Anna Livion Ingvarsson.

Men efter att den här gången har fått som hon ville. Larsson säger till Arbetarbladets nyhetsreporter att hon hoppas på en nystart för Konstcentrum. Det vill säga ett annat Konstcentrum än det vi har nu.

Vad allt det här handlar om är sannerligen inte lätt att förstå.

Men vad det riskerar att leda till kan vi begripa.

Konstcentrum hamnar i skottgluggen. Konstcentrum får ännu sämre rykte. Konstcentrum är den perfekta måltavlan för politiker och andra som rynkar på näsan åt ”onödig kultur”. Konstcentrum debatteras. Konstcentrum ifrågasätts.

Det behöver inte nödvändigtvis betyda krav på nedläggning. Kultur- och fritidsnämndens ordförande Martina Kyngäs, KD, har ju förkunnat hur mycket hon älskar grafiska blad och lokal konst och hur förskräckt hon är över galleridöden i Gävle; hennes partikamrat Jan Myléus stoltserade ivrigt med Konstcentrums fristadsarbete härom sistens.

Nej, det behöver inte leda till att Konstcentrum läggs ned. Men det skulle kunna leda till att Konstcentrums inriktning ändras. Att dess frihet stryps.

Gävles nya politiska ledning har inte gjort allvar av löftet att montera ned rondellkonst som misshagar makten. Ett Konstcentrumbråk kommer (som) på beställning. Nu får man istället en perfekt anledning att stöpa kulturen i behaglig form – och dessutom till hjälp ett gratis stödparti. Riva skulpturer är bara en symbolhandling – verklig maktutövning mer subtil.

Om Konstcentrums uppdrag skrivs om har man förändrat i grunden.

Då vore Gävle Konstcentrum inte längre en plattform för svensk och internationell samtidskonst, som bidrar till ”diskussion och förståelse för samtidskonstens historiska, sociala och kulturella sammanhang”.

Det vore ett en bitter förlust.

Konstcentrums själ är vad som står på spel.

Men där är vi långt ifrån än. Hoppas jag.

Om Anna Livion Ingvarsson inte kommer tillbaka ska en ny chef rekryteras. Den chefen har än så länge exakt samma uppdrag på papperet, att diskutera samtidskonsten.

Mer läsning

Annons