Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Varför måste vi flygas till Sydamerika för att leva ekologiskt?

/
  • Vår skribent Anne Brügge funderar i sin krönika över hur sopsortering och solresor går ihop.

Klimatmötet startar i dag. Det klimattoppmöte i Paris som alla talar om. Världens FN-länder möts för att enas om ett nytt globalt klimatavtal. Men hur märks miljömedvetenhet i den svenska vardagen? Varför blundar vi och flyger till solen? Vår skribent Anne Brügge ser sig förundrat omkring.

Annons

Ekoturismen är stor i Palomino vid Colombias kust, läser jag i Svenska Dagbladets resebilaga. Den italienska hotellägaren citeras av en journalist med affärsidén att resa långt och berätta om det. ”Lime och några droppar chilisås adderar smak och hetta”, skriver Emma Larsson inspirerat om den karibiska soppan. Gerillan och paramilitärens strider har flyttat in i landet och stör inte.

Vi ska alltså flyga till Sydamerika, med byte i Madrid, för att leva ekologiskt och ligga i en enkel hängmatta.

Media talar med dubbla tungor. På nyhetsplats varnas för uppvärmningen, på resesidorna finns tips om flygresor även till europeiska städer. Vi kunde ta båt till Polens långa sandstränder och gamla kulturstäder, men Dagens Nyheter föreslår flyg.

Inför klimatkonferensen i Paris kan det vara intressant att se sig omkring här hemma. Vad kan vi tala om? Vem är jag att ifrågasätta mina vuxna barns resande?

Det är lättast att tala om företagens och politikernas ansvar. Det är nästan underhållande att ta upp exemplet Coca Cola, som lanserade en flaska med 30 procent biomaterial, men fälldes av danska konsumentverket för falsk marknadsföring, eftersom flaskan inte var mer nedbrytbar än andra. Och jättelätt att tala om att Shell avverkar skog i Alaska för att ta upp tjärsand.

Barnen ska sköta det, redan i dag, göra specialarbeten om sopsortering och visa föräldrarna en utställning om miljön, men i nästa stund får de extra ledigt för att flyga till en badstrand, eftersom det är billigare när det inte är skollov.

Nästan alla reser. När den svenska skatteåterbäringen betalas ut går pengarna till resor, näst efter sparande som är svenskens första prioritering. En femtedel av alla som försäkringsbolaget If frågade, skulle resa för pengarna. På tredje plats, 15 procent, kom vardagsutgifter som havregryn och tandkräm (fattigare familjer finns kanske inte bland If:s kunder).

Vi som var med på 70-talet minns att det gick hyfsat att vara moralist då, när inte varenda kotte reste långt. Det var tillåtet att tala om äckliga ämnen, om toaletter och exkrementer som en tillgång för jorden och inte något som kan blandas med färskvatten. Ändå vet vi nu mycket mera nu om hoten. Så varför kan vi inte låta bli att glädjas med vännerna när de berättar om senaste flygresan? Kanske därför att när vi talar om vad individen kan göra, då kommer vi in på kroppsfunktioner. Moralisten blir bärare av äcklet.

Något som lyfter ansvaret från oss och flyttar äcklet till statlig nivå är Norges sopexport till Sverige. Varje år säljs en miljon ton osorterat avfall till underpris. Runt 380 norska kronor per ton betalar en vanlig norsk kommun för att slippa bygga egen anläggning för förbränning. Bra för oss, eftersom våra fjärrvärmeverk kan få brist på sopor under kalla vintrar. Det får Norge också och importerar då sopor från Storbritannien eller återgår till att bränna matavfall i stället för att fortsätta med kompostering. När sopförsäljning och bränning blir alternativ till sortering och återvinning, då har verkligen det personliga ansvaret upphört.

Det finns ändå några ljuspunkter, nya röster får genomslag på oväntade plattformar. En danska med kandidatexamen i antik grekisk konst är nu chef för FN:s hållbarhetsarbete. Lise Kingo har basat för ett danskt nätverk där näringsliv och politiker driver CSR-frågor (Corporate Social Responsibility). Nu jobbar hon med 150 länder och tusentals företag. Kanske är det hennes bakgrund inom humaniora som gjort henne lämplig för posten. Utom konstvetenskapen har hon examen i marknadsföring och en engelsk master i företagsansvar.

Johan Rockström gjorde succé i radions Sommar. Han har åkt Vasaloppet i tuaregdräkt, därför att han arbetat i Kenya med miljöfrågor. I radion sa han att jorden varit snäll och förlåtande, men nu behöver att vi blir snälla tillbaka. Planeten har skickat fakturan! En omställning till hållbar välfärd fortfarande möjlig, tröstar han med sin professorstitel i miljövetenskap som garant. Hans föreläsningar finns på Ted talks på Youtube.

Mer läsning

Annons