Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturrevolution? På torsdag gäller det

/
  • På torsdag gäller det. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth presenterade kulturutredningen i juni 2007. Till ordförande utsågs Eva Swartz-Grimaldi, vd för förlaget Natur och Kultur, och till huvudsekreterare Keith Wijkander. Nu ska resultatet slutligen fram på bordet.

Annons

Färre myndigheter och större regionalt inflytande. Det väntas bli huvuddragen i kulturutredningen. Radikala förslag, men utredningen kritiseras samtidigt för brist på idéinnehåll.

Under två år som kulturminister har Lena Adelsohn Liljeroth (M) lanserat en enda konkret nyhet, Skapande skola. I övriga frågor, stora som små, har det allt som oftast hetat att ”vi väntar på kulturutredningen”. Torsdag 12 februari presenteras den och förväntningar och farhågor är stora.

Det märks inte minst på engagemanget bland de kulturarbetare som inte arbetat med utredningen. Runt 250 förslag har inkommit till den skuggutredning som bland andra Orionteaterns chef Stina Oscarsson dragit igång. Kulturintresserade i hela landet vill vara med och påverka framtidens kulturpolitik.

Men kulturutredningen verkar handla betydligt mer om offentlig förvaltning än idédebatt.

– Fokus har hela tiden legat på myndigheterna och hur man ska förändra dem. Det var bestämt från början, säger en person med god insyn i kulturutredningen.

På frågan om vilket idémässigt innehåll som kan förväntas svarar samme person: ”snömos”.

Susin Lindblom är direktör för Sveriges Dramatikerförbund och hoppade nyligen av sitt uppdrag i kulturutredningens litteraturgrupp. Hon är kritisk till utredningens inriktning.

– Så sent som i december hade ledningen för kulturutredningen ännu inte formulerat de kulturpolitiska målen, säger hon.

Härom veckan avslöjade Dagens Nyheter att kulturutredningen förväntas föreslå att dagens 24 statliga kulturmyndigheter reduceras till tre stycken. Dessutom kan kulturutredningen föreslå upprättandet av en ny styrande myndighet. Om ett sådant förslag blir verklighet kan väl etablerade bidragssystem för konstnärer, författare och scenkonstnärer försvinna helt eller förändras i grunden.

Jon Pierre är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han menar att en liten organisation kan vinna i effektivitet, men är inte säker på att det är rätt väg att gå för kulturen.

– Utan att kunna jättemycket om den här sektorn skulle jag säga att det finns en poäng i att ha flera mindre myndigheter snarare än ett fåtal stora. Kulturverksamheten är enormt heterogen och man kan få en större fackkunskap i små myndigheter än i stora, säger han.

Socialdemokraternas kulturminister 1982–91, Bengt Göransson, tycker att arbetet med utredningen har börjat i fel ände. Han menar att i stället för att först utreda hur den statliga kulturen ska administreras borde man ha börjat med en parlamentarisk diskussion för att nå samsyn kring politikens mål.

– Politiker i dag vill visa sig handlingskraftiga och det gör de genom att genomföra förändringar. Den politiska organisationen kan organisera, men kulturen vill vara fri och det är politikernas ansvar att ge kulturen möjlighet att vara det, säger han.

Kulturutredningens förslag går i linje med regeringens ambition att minska antalet myndigheter inom alla politikområden. Den innebär en centralisering av makten över de statliga kulturpengarna. Men utredningen väntas också innehålla förslag om större regionalt självstyre i kulturfrågor.

Medan förslagen om kulturens myndigheter riskerar att gå i långbänk verkar en sak redan vara avgjord. Samstämmiga källor uppger att regionerna väntas få ett ökat ansvar för kulturen. Förslaget innebär större frihet för regionala beslutsfattare, men väcker samtidigt frågor om statens vilja att på lång sikt ta ansvar för ett rikt kulturliv i hela Sverige.

(TT Spektra)

Mer läsning

Annons