Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kväljande världsbild

/

Annons

Bonader borde ha ett bäst-före-datum. Världsbilden som framträder från de gamla bonader som nu visas på Galleri Galaxen är en där kvinnan står vid spisen och den kulturella isolationen är kompakt. Men så är bonaderna också oskiljaktiga från sin tid – utställningen är en tidskapsel från en era som vi kanske inte ska sörja att den är över.

Lisbeth Gaude-Dotzauer är bonadsfantast och har köpt in en stor samling på auktioner och loppisar som hon nu vill dela med sig av. Ett gediget, folkligt hantverk som är en del av den svenska kulturhistorien. Många av budskapen och motiven känner man igen: ”Kära vänner kommer aldrig för ofta”, ”Hej hopp min sköna nu ska vi dansa i det gröna”, ”Enighet ger styrka” …

Ofta söta budskap var för sig, men tillsammans ger de en lätt kväljande känsla av käckhet. Vilket sannolikt är en minoritetsuppfattning. Bonaderna har potential att locka en rekordpublik som vill vältra sig i nostalgi till Galleri Galaxen.

Denna utställning vittnar om bonadens storhetstid före modernismens genombrott, skapar en bild av hela det samhälle som skildras i konsthantverket. För en 80-talist kan broderiet se ut som misstänkt likt de tidiga datorspelens pixliga grafik. Och även om innehållet för det mesta är daterat, landar åtminstone en av bonaderna rakt i Rutavdragets samtid: En kvinna som uttröttad kånkar på skurhinken med texten ”Vi som går köksvägen”. Ett motiv som såg ut att kunna läggas till historien men som nu har fått en renässans. Hoppas att åtminstone kvinnan i köket får hålla sig kvar på historiens soptipp.

Fotnot: ”Bonader från då till nu” visas till och med 25/2.

Mer läsning

Annons