Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Långt kvar till den asiatiska synen på serier

Vad är en tecknad serie? Anser du att serier är något som egentligen bara är för barn? Anser du att en serie också kan vara de politiska seriestripparna som ibland finns på kultursidorna i dagstidningarna?

Annons

Kan en serie även vara de humoristiska serierutorna som kommer före dagens tv-tablå? Associerar du vuxenserier med antingen pornografiska teckningar eller mycket svårförståeliga experimentella serier?

Nickar du instämmande så tillhör du den svenska majoriteten. Skulle du däremot vara japan skulle du inte förstå vad jag menar. I Japan ses serier som vilken berättarform som helst. Japanska serier kallas för manga och i princip alla japaner, från skolelever över affärsmän till pensionärer, läser manga. Det finns manga om det mesta, som matrecept i mangaform, finansbiografier som manga och manga med gravida mc-tjejer som primär målgrupp.

Det finns ett nästan obegränsat antal serietidningar i Japan, där många utkommer dagligen. Dessa tidningar är heller inte på blygsamma 52 sidor som här i väst utan de är tjocka som telefonkataloger. De är inte dyrare än svenska kvällstidningar och används på samma sätt.

En typisk japan köper sin mangatidning i en kiosk på tunnelbanan och läser de delar han/hon är intresserad av och lämnar sedan tidningen i vagnen. De serier som man verkligen gillar köper man sedan när de kommer ut i pocket. Serietidningarna säljs i ungefär sex miljoner exemplar per vecka medan de populära pocketarna säljs i sådär en miljon per bok.

Men vad är det då som gör serier så populära i Japan? Det finns inget säkert svar på detta. Men det finns en del faktorer som har stor betydelse. Inom manga är det, med några få undantag, samma person som gör serien.

Ta världssuccén Dragon Ball som exempel. Akira Toryiama skrev manus och tecknade den helt själv. Detta gör att serien präglas av skaparen, precis som fallet med skönlitterära romaner. Jämför det med västerländska serier. Bakom serier som Kalle Anka, Batman och 91:an finns en hel stab av människor. Oftast är det olika tecknare och manusförfattare som gör serierna. Vilket inte alls är fel, men det ger andra förutsättningar.

Det finns många regler från förlaget om vad man får och inte får göra med de kända skapelserna. I manga är det istället upp till författaren.

En manga ägs alltså av skaparen medan västerländska serier ägs av ett bolag varav Disney (Kalle Anka, Musse Pigg), DC Comics (Batman, Superman) och Marvel (Spider-man, X-men) är de mest kända. Dessutom har mangaserierna en början, mitt och slut. Huvudpersonerna åldras och dör ibland. Precis som i en roman. Medan våra västerländska serier håller på mer eller mindre i oändlighet.

Batman skapades 1939 och fortsätter kämpa mot skurkar än idag. Svenska 91:an såg dagens ljus 1932 och den soldaten har långt kvar till permis. Manga är alltså, sett hur man berättar en historia, mer lik romaner än västerländska serier. Att det görs serier för alla ålderskategorier och målgrupper har givetvis även det en stor betydelse för mangans framgångar.

Kommer serier att nå samma popularitet här i Sverige som i Japan? Troligtvis inte. Sverige är för litet för att det ska vara möjligt att skapa så stora mängder serier. Men attityden till och synen på serier kan kanske förändras. Dessa förändringar är redan på gång. För nu finns det serier att låna på biblioteken och det skrivs artiklar på kultursidorna i olika dagstidningar. Men vi har långt kvar till den asiatiska synen på serier.

Jag kan bara längta till den dag då svenskarna ser serier på samma sätt som japaner.

 

Fotnot.

Daniel Gustavsson skriver om serier i allmänhet och manga i synnerhet. Till vardags arbetar han som enhetschef för biblioteket i Valbo.

  

Daniel Gustavsson

kulturen@arbetarbladet.se

 

Mer läsning

Annons