Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Länsmuseet bryter tystnaden

/
  • Slut på hemlighetsmakeriet? Länsmuseet dementerar tidigare uppgifter om namnbyte och skriver ner kursen på sin nya inriktning på konst. I ett debattinlägg i dag säger museichefen att man bara tänker sätta ny etikett på ”en del av verksamheten”..
  • Se det inte som ett hot utan som en möjlighet.Peder Mellander

Annons

Under sommaren har ett antal insändare och tidningsartiklar handlat om Länsmuseet Gävleborgs vara eller inte vara. Skall man bli en konsthall, bli ett renodlat kostmuseum eller kanske ett konstgalleri?

Låt mig här vara helt tydlig: Länsmuseet Gävleborg skall inte byta namn, vill inte byta namn och kan (om man vill vara formell) inte byta namn!

Vad handlar det då om?

Länsmuseet bedriver sedan många år en omfattande regional verksamhet, främst inom kulturmiljöområdet. Detta är något som vi har anledning att vara stolta över och som vi hela tiden fortsätter att utveckla. Vi har genom åren initierat och drivit projekt som varit nationellt uppmärksammade och i många fall banbrytande.

Vi har dokumenterat skogens kulturarv i projektet Skog & historia, vi skapade varumärket Järnriket för att tillgängliggöra järnhanteringens miljöer, vi arbetar just nu, tillsammans med Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund i projektet Hus med historia där länets hembygdsgårdar får resurser för byggnadsvård.

Listan kan göras hur lång som helst. Förra året gjorde vi över 900 tjänsteärenden i länets kommuner. Länsmuseet har även en enorm bildskatt som vi tillgängliggör digitalt. Vi arbetar pedagogiskt med skolelever över hela länet. Vi håller föredrag, ger ut publikationer, gör utställningar och anordnar seminarier för att nämna en del.

Detta arbete fortsätter! Det ligger i vårt uppdrag.

Vad det nu handlar om är att även lyfta fram ett annat kulturarv – vår fantastiska konstsamling – både regionalt och nationellt. Vi är i full färd med att bygga ett varumärke för konsten, på samma sätt som vi gjorde med ”Järnriket” på 1980-talet. Här fanns till och med en egen styrelse, egen ekonomi och en egen logotyp, allt detta inom länsmuseets hägn. För museets andra verksamheter var det naturligtvis ”business as usual”. Under denna tid kan man ju erinra sig att vi dessutom tillskapade stora succéer som byggnadsvårdsutställningen ”Bevare mig väl”, som var starten på en folkrörelse inom byggnadsvården och utställningen 1792, som handlade om Gustav III:s sista riksdag, som ägde rum i Gävle, strax innan han mördades.

Båda var nationellt uppmärksammade. Länsmuseet tummade där inte på sitt uppdrag bara för att man satte ett nytt namn på en del av verksamheten.

För alla som inte visste detta är vårt officiella namn ”Stiftelsen Länsmuseet i Gävleborgs län, John och Antonie Rettigs Museifonder till Gävle stad” – ett namn som inte är helt lätt att kommunicera. För enkelhetens skull benämner vi oss ”Länsmuseet Gävleborg”.

Det namnet skvallrar dock inte om att vi faktiskt också är ett unikt konstmuseum. Därför behöver konstsamlingen, som är en av de finaste samlingarna av svensk konst från 1600-talet fram till i dag, en egen etikett. Det känns angeläget att lämna törnrosasömnen och ge samlingen den regionala och nationella uppmärksamhet som den faktiskt förtjänar.

Så, alla tillskyndare av länsmuseet, se inte detta som ett hot utan som en fantastisk möjlighet att ytterligare stärka länsmuseet och tillgängliggöra kulturarvet.

Peder Mellander

Mer läsning

Annons